Repossessed (1990)

Title: Repossessed
Year: 1990
Dir: Bob Logan
Review: M Original
***

Precis haft besök av Uppsalas avdelning av True Originals för en filmfestival.
Mer om denna kommer senare.
När ens vänner och gelikar åkt hem igen blir det ju lätt lite torr stämning på hemfronten.
Hur lättar man bäst upp humöret om en genuin filmnörd?
Jo, med en film självfallet.
Gör ett återbesök till en sådan där film man hyrde någon gång som ung, och sedan haft lite i bakgrunden av hjärnbalken.
Jag tycker ju att spoofrullar som exempelvis Airplane! (J. Abrahams/D & J Zucker 1980), Naked Gun (D. Zucker 1980) och liknande rullar är riktigt kul.
Dessutom dyrkar ju jag The Exorcist (W. Friedkin 1973) och vad kan då egentligen passa bättre än en spoof på nämna skräckklassiker?

Nancy Alget (Linda Blair) är en tvåbarnsmor som bor med sin man i en förort.
Hon har försökt lägga sin upplevelse då hon blev besatt bakom sig, det har också fader Jebedaiah Mayii (Leslie Nielsen).
Men helt plötsligt återvänder den onde till Nancy och ärtsoppan kommer farande igen.
Fader Luke Brophy (Anthony Starke) försöker få till en ny exorcism för att rädda Nancy.
Då dyker tv-evangelisten Ernest Weller (Ned Beatty) upp och föreslår att de ska tv-sända hela spektaklet.
Djävulen gnuggar händerna och ser potentialen till att både knäppa sin gamle fiende Mayii på näsan och få nya följare genom tv-apparaterna.

När eftertexterna börjar rulla förstår jag varför jag bara kommer ihåg små små fragment av filmen.
Plus förstår jag varför jag ser om vissa spoofrullar medan andra lämnas kvar i startblocken.
Gladeligen stoppar jag till exempel Top Secret! (J. Abrahams, D & J Zucker 1984) i spelaren och skrattar gott och slår mig på knäna.
Men Repossessed saknar typ allt jag gillar med de andra rullarna i denna genre.
Spoofandet är inte kärleksfullt, det är extremt väntat och skämten är återanvända från andra rullar, främst då de mest kända filmerna såklart.
Extremt ansträngt och man kan nästan se hur pengasedlarna skär i själen på Nielsen och Blair, för de kan inte ha gjort den här smörjan för annat än pengarna.
Hellre att de gör det enbart för pengar än att man skulle få reda på att de tyckte manuset var kul... för det skulle vara riktigt illa.
Det är tråkigt, då jag gillar Nielsen och Beatty och man måste ju respektera Linda Blair för hon satte demonbesatthet på kartan med sin roll i Exorcisten.
Men det är svårt när man ser Repossessed, för det är verkligen inte en sekund av filmen som är kul.
Det är ett skäggstrå ifrån att vara en sådan där putslustig buskis som vrålas ut sommar efter sommar av gubbsjuka personer med vodkavarm andedräkt.

Det hade kunnat bli kul, men i likhet med andra senare spoofrullar är det gjort helt utan kärlek.
Det känns mest som att Logan vill få folk att tycka att The Exorcist är en töntig film.
Känslan som man får i exempelvis Shaun Of The Dead (E. Wright 2004) av att spoofandet är en kärleksfull nickning till filmer de dyrkar får man inte för en sekund i denna film.
Sen blir ju inte en scen lyft direkt ifrån en annan film rolig för det sägs med en lustig röst och ett "kul" ljud inlagt i andra rullar, men i Repossessed sker det varannan minut ungefär.
Nej du Logan, du har missat det öppnaste målet jag sett på länge.
Nielsen kämpar med det sopdåliga manuset, och Linda Blair ser riktigt trött ut när hon försöker vara rolig.
Är nog ordet jag känner mest eka i mitt huvud medan filmen rullar: trött.
Sitter och funderar på vad jag ska äta till mat istället, eller hur svårt det vore att punktera sina ögon med en gaffel från lunchvickningen egentligen.
Jag har svårt att tänka mig att direkt någon av skådespelarna i filmen ens kommer ihåg att ha gjort den, eller vill minnas att de gjort den.
Precis så illa är det.

90-talet hade precis börjat när Repossessed kom ut, och den kom till en stor del bli en rejäl fingervisning hur det skulle fortsätta inom filmvärlden.
Trött, ingen kärlek bakom arbetet och riktigt oengagerade skådespelare som förr om åren ändå kunnat göra bra filmer, men missar med mil i den man just nu och då sitter och kollar på.
Jag borde ha hedrat Leslie Nielsen med att låtit denna och en rad av det som kom att bli hans sista gäng rullar vara, för det är inte vackert alltså.
Nej, låt denna film ligga kvar där i botten lådan och stuva undan den långt bak i hjärnan.
Se istället någon annan av de bra spoofrullarna om du känner för lite dum men kul humor.
För Repossessed gör ju ingen glad alls, och den torra stämningen i hemmet ligger kvar som en cementklump rakt över stortån.
Hur var det med spänsten i en ögonglob nu igen?