lördag 21 juli 2012

The Art Of Violence




















12 döda och runt 50 skadade rapporterar kvällstidningarna.
En ensam galning har gått in på en visning av nya Batmanfilmen The Dark Knight Rises (C.Nolan 2012) och skjutit ner människor.
En av de skadade är ett litet barn.
Debatten börjar omgående vad som fått personen att göra detta, som sig bör när något chockerande händer.
Är exempelvis ett år sedan Anders Behring Breivik mördade ungdomar på Utöya, och man söker ju svar på frågan varför direkt när sådant händer.
Ligger i människans natur att försöka förstå händelser så de inte ter sig så oförståeliga som de kan göra.
Man vill ju inte tro att någon kan gå in på en biograf och mörda människor.
Men, det är diskussionen efter sådana här händelser jag vill ta upp i denna text.
Där folk skyggar för den kanske mer svårhanterliga, men nog mer sanna anledningen till varför sådana här saker sker.

Läste på hemsidan kulturbloggen.com en kolumn angående dådet där liknande filmer utpekas som avtryckaren till sådana här dåd.
(Länk till texten: http://kulturbloggen.com/?p=57805)
Batman som fenomen och film utmålas som en pro-amerikansk, antimuslimsk och genom våld lösande kraft där bara det amerikanska accepteras och allt utanför den ramen förkastas.
Att dådet i Denver ses som en naturlig följd på liknande filmer, även om skribenten säger att hon inte utpekar själva filmen som utlösaren.
För det första mindregör skribenten ett fruktansvärt brott mot oskyldiga människor som letade efter underhållning en kväll plus att hon mindregör den psykiska ohälsa vi ser runt om i världen.
Liknande diskussioner gick, på en hemsida jag tyvärr glömt namnet på nu, fast då handlade det om våldtäkter och sexuellt våld i populärkulturen.
Där också filmer sågs som den utlösande faktorn, och då handlade det inte om direkta pornografiska filmer med våld utan om spelfilmer som exempelvis Irreversible (G.Noé 2002) och I Spit On Your Grave (M.Zarchi 1978).
Alla som såg liknande filmer, män som kvinnor, var sexuella galningar och blev upphetsade av våldtäkter enligt skribenter.

Det är en extremt enkel förklaring att skylla på filmer eller musik när något hemskt händer.
Marilyn Manson var inte den som fick Eric Harris och Dylan Klebold att mörda 12 personer i Columbine.
Men det var främst han och gärningsmännens tittade på film och spelade av exempelvis Doom som fick bära skulden.
Att ungdomar som stöts ut och mobbas av andra faller in i utanförskap eller depression sågs inte som den bidragande orsaken, utan det var film och spel som hade skapat dessa mördare.
Precis som när Judas Priest fick sitta i en rättsal i USA och vara måltavla som egentliga förövare då två ungdomar skjutit sig.
Att de båda ungdomarna var beroende av droger, var utanför i skolan, hade ultrareligiösa föräldrar och liknande var inte anledningen.
Nej, det var att Judas Priest skulle ha spelat in uppmaningar om självmord baklänges på skivan Stained Class.
Det låter som ett skämt, men rättegången pågick länge och Judas Priest friades till sist.

Som filmälskare känns det extremt provocerande och ledsamt att gång på gång få försvara filmerna man ser.
Eller meddela folk att man inte behöver bli som filmerna man ser.
Det sker även av människor som inte nödvändigtvis tror att man blir våldsam av våldsamma filmer.
För egen del är jag 33 år gammal, aldrig varit särskilt våldsam och ryggar än idag tillbaka från våld i "verkliga livet".
Men ge mig en våldsam film och jag gottar ner mig ordentligt.
Samma sak med de övriga i True Originals.
Att särskilja på verkligt våld och det uppdiktade är något jag fick lära mig som liten av mina föräldrar.
Visst, de ville inte låta mig se Robocop när jag var runt 9 år gammal, och det kan jag idag förstå.
Man ska inte utan medverkan eller en ordentlig förklaring låta barn se vad som helst.
Förklara för barnen, och vill du inte ha en parvel som smiter iväg till polarna och ser saker oförberedd så gör inte sakerna "förbjudna".
Det, som vi alla vet och skriver under på, blir bara mer intressant då.
Alla har dock inte turen att ha någon som kan berätta detta är jag väl medveten om.

För att återknyta till min ursprungliga tanke med denna text.
Det är en tragedi som inträffat i Denver, och man ska inte bara sopa det under mattan med att "han var påverkad av filmer".
Då bortser man ifrån alla de människor som har psykiska problem och spårar ur.
Det tar bort allt samhälleligt ansvar och lägger det enbart åt ett håll, och då är det inte svårt att vifta bort sitt eget ansvar i saker och ting.
Medias roll i skapandet av mass/seriemördare exempelvis är precis lika stort som politikers och bolags inverkan på hur människor lever och bor på ekonomiskt och socialt plan.
Breivik blev inte massmördare för att han spelade datorspel, Columbine-mördarna sköt inte för de spisade Marilyn Manson på pojkrummet och James Holmes sköt inte folk i Denver för att Batman hade förvridit hans syn andra människor.
Skräckfilmer och actionfilmer som varit måltavla för de värsta attackerna är precis som lättsamma komedier där för underhållning.
Tror att ett tungt drama om ett uppbrott från någon eller om någon som blir sjuk träffar närmare hjärtat än en spinkick-vevande Van Damme om man ska se till påverkan av personer.
Jag har inget svårt att förstå att folk inte förstår dragningen i filmerna, precis som att jag inte ser storheten i viss musik eller vissa filmgenres.
Därmed inte sagt att jag tycker mig ha rättigheten att påskriva folk som gillar dessa genres speciella egenskaper.
Ser du Sex & The City betyder ju inte det att du ligger med vem som helst och dricker drinkar 8 dagar i veckan.
Varför skulle jag då vilja våldta kvinnor till höger och vänster för jag tycker Thriller - En Grym Film (B.A Vibenius 1974) är ett mästerverk?
Oftast när man tar upp denna liknelse så påskrivs ändå skräckfilmerna och actionfilmerna som mer påverkande än andra genres.
Borde inte, med tanke på all reklam, köphysteri, dryckeskultur och annat exempelvis då Sex & The City vara ett större hot än skräckfilmer som sällan gör mördaren till en slags förebild?
Medan att vara rik och ha mycket dyra saker ses i samhället som ett lyckligt liv.

Diskussioner om filmers inverkan på människor är gammal och blir bara äldre ju mer den rapas fram och tillbaka.
Det är tyvärr inte så stor skillnad på Rosemari Södergrens kolumn och Studio S debatten där moralpaniken nådde oanade höjder.
Ska en lista likt The Video Nasties blir en realitet igen för att någon störd individ sköt ihjäl människor på en biograf?
Politiker och media gnuggar händerna åt liknande händelser, och debatten om våld i kulturen rasar vidare.
Allt medan media är en stor del i skapandet av "kändisar" som gör våldsdåd och politiker tvingar fram radikala lösningar hos människor för att de ska överleva.
Att böcker, filmer och konst behandlar hemska ämnen är för att världen är en våldsam plats.
Konsten är en spegel riktad mot sin omvärld och det egna samhället.
Den skapar inte våldet, våldtäkterna, krigen, svälten, fattigdomen och de sociala orättvisorna.
Den reflekterar om det.
Vi måste se filmer som reflektioner då de behandlar riktiga ämnen, inte som sanningen.
Vi måste på samma sätt se filmer som de som kritiseras som våldsskapare för vad de är... underhållning.
Välj vilka filmer du vill se.

Psykisk ohälsa, sociala orättvisor, fattigdom, politiska snedsteg, klyftor mellan folk, rasism och liknande är problemen.
Att Batman skjuter skurkar på bioduken är inte ett problem.
Det är underhållning, och vi MÅSTE se skillnaden.

Keep repeating.... It's only a movie! Only a movie! Only a movie!
http://thechapel.bandcamp.com/track/cellar-dwellers-of-the-underground

/M Original 2012