Title: Birdemic: Shock & Terror
Year: 2010
Dir: James Nguyen
Review: M Original
****
Vi har skrattat åt Manos, vi har hånat Troll 2 och legat dubbelvikta åt The Room.
På något vemodigt vis trodde vi att det kanske var slut där med de där filmerna som är outtömliga på pajas.
Men, från horisonten hörde vi ett kall.
En neurosedynskadad örn skriker sitt gälla skrik i vår riktning och vi hörsammade.
Likt en fyr i nattens hav drogs vi till den, och blir aldrig de samma igen.
Birdemic har precis allt som gör en dålig film till en film man kommer ihåg.
Den har ett uselt manus uppbackat av extremt dåligt skådespeleri, effekter gjorda av en femåring i paint och ett klyschigt och smetigt budskap ingen ens ska kunna missa.
Regissören ville ge oss en modern blandning av The Birds (A.Hitchcock 1963) och den prisbelönta dokumentären An Inconvenient Truth (D.Guggenheim 2006).
Det vi får är en pannkaka olikt alla andra filmpannkakor.
Vi får följa Rod och Nathalie när de på ett ytterst osynkat vis börjar träffas och bli ett par.
Rod är en lyckad karl mitt i karriären och Nathalie är modell, match made in heaven.
Mitt i kärleken och det yxigaste skådespeleriet på länge börjar fåglar dyka ner i inklistrade explosioner över hela rutan.
Vad är det som sker egentligen?
Det enda vi vet är att om man ser EN fågel utanför rutan som stilla hoovrar så slänger man upp madrass och säng för fönstret.
Sedan brakar det loss ordentligt.
Från att ha varit en röra av osynkat ljud, dåliga klipp och skyhöga skoljud så läggs nu även de sämsta effekterna i mannaminne till och lik som andas.
Komplett för en helkväll alltså.
Där The Room var så lysande i all sin pajighet höjer Birdemic upp detta ytterligare ett steg på stegen.
Det är här nämligen tillagt effekter som ingen kan ha trott på ens i skapandet av de samma.
På hedersord och allvar har jag aldrig sett sämre och mindre trovärdiga effekter i hela mitt långa filmliv.
Jag njuter varje sekund och torkar tårarna som sprutar ur ögonen av skratt.
För precis som tidigare nämnda filmer är detta så extremt uselt att det blir roligt.
Skulle självfallet aldrig se denna film själv, men i sällskap av goda vänner med samma filmsmak är den lysande.
Att försöka komma fram till vad det bästa kontra sämsta är i filmen är omöjligt.
Allt hamnar på samma plats, effekterna, skådespelarna, manuset, faktumet att Nguyen hittat på namn på folk som ska ha varit med och gjort filmen, att den tog 4 år att göra och den uppsjö av felaktigheter i filmen.
Allt hjälper till att bygga den kloss av dumheter vi bevittnar.
När man inte trodde det kunde bli värre så läser man om att det redan nu finns en del 2!
Självklart kommer även denna att bevittnas inom kort.
För en helkväll i goda vänners lag rekommenderas Birdemic å det varmaste.
Den har allt vad man kan önska av en film gjord för cirka 5 kronor på en bakgård.
