torsdag 15 november 2012

Videovåld och nymoralism



















Många med mig kommer inte ihåg när denna debatt gick som hetast.
I och med det nu smått legendariska programmet Studio S som sändes 1980.
I programmet ser men vettskrämda föräldrar med gråten i halsen beklaga sig över alla dessa våldsamma videofilmer.
Man får höra bibelord som fördömer utövare och försäljare av detta videovåld.
Distributörer attackeras med frågor om det "moraliska ansvaret".
Där är pudelns kärna tydligen, för nu har bankerna i Sverige valt att gå på samma linje.
Att via en moralisk kompass visa upp för oss vad vi ska och inte ska se i våra egna tv-apparater.
De lägger även till vad vi ska och inte ska göra i våra sovrum.
Vi kunde läsa på Sveriges Radios hemsida att banker nekar butiker möjlighet till betaltjänster.
(https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5342399)
De intervjuade är Justine & Juliette i Malmö som säljer sexleksaker och www.skräckfilmsbutiken.se som säljer filmer och annat som rör skräckfilm och dess olika genres.
Bankerna och deras talesmän förespråkar en "moraliskt kompass" för vad de vill ha i sitt namn.
Att små butiker som det ändå rör sig om nekas är självfallet helt horribelt.
Men det blir ännu värre då man ser att denna "moraliska kompass" tydligen inte gäller för de större kedjorna.
Att Ginza och CDON kan fortsätta sälja samma filmer som Roland Hånell på skräckfilmsbutiken.se nekas känns ännu vidrigare.
Att Apoteket säljer sexleksaker spelar ingen roll, för uppenbarligen är inte J&J den sortens "seriösa verksamhet".
Att neka de mindre men undvika de större är dock något bankväsendet gjort sig känt för, så egentligen inget förvånande.

När jag började intressera mig för den mer våldsamt lagda filmen var filmcensur ett faktum i Sverige.
Filmerna man kunde hyra var ruskigt klippta och ibland blev till och med storyn lidande för så stora delar var bortklippta.
Att få se Evil Dead (S. Raimi 1981) och City of The Living Dead (L. Fulci 1980) oklippta för första gången var som en helt annan filmupplevelse.
I januari 2011 lades den svenska filmcensuren ner efter ett beslut taget året innan, och den sista filmen som klipptes var Casino (M. Scorsese 1995).
När man som jag var intresserad av den mer underjordiska filmen som skräckfilmen ändå fick ses som att vara då fick leta.
Det kunde handla om piratkopierade filmer ifrån Holland där censuren inte var alls lika hård.
Att sitta och se Opera (D. Argento 1987) med holländsk text på en vind i Västervik, eller att på ett grynigt band, ej översatt såklart, se Story Of Ricky (N. Choi Lam 1991) är kära minnen.
Det var rena julafton då John på gatan bredvid fick hem Men Behind The Sun (T. Fei Mou 1988).
Att man fick betala rätt saftiga summor för dessa piratkopior var inget hinder.
Man kunde gå ihop ett par stycken och likt skilda föräldrar ha delad vårdnad om den kära kassetten när den kom.

På så sätt var filmintresset mer spännande då, jakten gjorde mycket, lite som med vinylskivor nu.
Idag kan man med enkla klicka få tag i alla de filmer vi med ljus och lykta sökte efter.
Den filmen jag haft störst problem med att hitta under VHS och den tidiga DVD-åldern är Four Flies On Grey Velvet (D. Argento 1971).
Nu står den i hyllan, till och med signerad av en av författarna till den, Luigi Cozzi.
Men, oavsett om den där spänningen av att man gjorde något som var lite olagligt är borta känns det bättre idag.
Man behöver inte betala direkta överpriser för en dålig kopia, utan normalpris för en i de flesta fall bra utgåva.
Men, detta vill alltså bankerna sätta stopp för.
De vill förhindra att jag som konsument och fanatiker ska kunna utöva min rätt att köpa de filmer jag vill se.
Ingen av filmerna eller böckerna innehåller något olagligt.
Inte heller bedrivs verksamheten på något olagligt vis.
Censuren av kultur är något av det vidrigaste jag vet, och detta är inget annat.
"Vissa saker är inte olagliga, men ändå stötande för den stora allmänheten, och därför ska man inte hålla på med dem".
Detta citat kommer ifrån chefen för Swedbanks kortbetalningslösningar Jan-Olof Brunila.
Jag frågar dig Jan-Olof, vilka är ni att vara pekpinne egentligen?
Stötande för den stora allmänheten?
Studio S-arvet ekar i bakgrunden och Siewert Öholm gnuggar nöjt händerna.

Det tär på en att ständigt ses som kriminell eller perverterad för man råkar gilla andra filmer än de "normala".
Att man som konsument inte ska få välja själv vilken slags kultur man vill inhandla.
Konst förbjuds för vissa samhälleliga grupper blir "kränkta" av det avmålade.
Böcker förbjuds eller kritiseras hårt för de tar upp ämnen som allmänheten ryggar inför.
Musik ska stämplas med stora klisterlappar för att visa vilket omoraliskt innehåll de har.
Filmer får inte säljas hos vissa för den "stora allmänheten" har en pinne upp i röven (inget sexuellt då, för det är moraliskt opassande).
Det är extremt påfrestande att se bankerna utnyttja och kringgå lagen för de inte kan se skillnad på film och verklighet.
Vi påtvingas vidriga scener från kriget i Syrien varje dag på nyheterna, men där finns ingen moralisk kompass.
Där vi de facto ser riktiga människor torteras, mördas och skändas... PÅ RIKTIGT.
Filmerna är fantasier, påhitt och en stunds underhållning.
Gillar du inte samma underhållning som mig, nej, byt kanal om tv'n visar en våldsam film.
Jag byter med ett enkelt knapptryck när någon av dessa otaliga dokusåpor visas.
Visst, jag irriterar mig på att dessa existerar, men jag undviker de samma och kan således inte göra mer.

I kölvattnet av denna diskussion har Konkurensverket sagt att bankernas "moral bedömning" kan vara olaglig.
Jag hoppas att detta får dem att tänka om och godkänna de butikerna som drabbats av detta kvasireligiösa larvande.
Jag säger inget om åldersgränser på film eller på sexleksaker.
Men att censurera och förbjuda saker som inte utgör något lagbrott är vidrigt och är precis som NaziTysklands Entartete Kunst.
Är det vad man vill att de som tillhandahåller med ens pengar ska syssla med, gamla dammiga åsikter som nazister hade?
Till syvende och sist kommer jag, som så många gånger förr citera Last House On The Left (W. Craven 1972), och hör upp nu banker:
"To avoid fainting keep repeating, IT'S ONLY A MOVIE!"

http://thechapel.bandcamp.com/track/cellar-dwellers-of-the-underground