Leslie Nielsen hör till en av min barndoms stora hjältar.
Inte på samma sätt som John Candy eller Micke Dubois, men ändå en hjälte.
Jag såg gång på gång mina videoband med Police Squad (1982) på.
De gick till sist sönder för de var så nötta av allt tittande.
Airplane! (1980) hör till en av mina absoluta favoritkomedier.
Den kan jag se om och om igen utan att tröttna och jag skrattar så jag gråter åt "They're on instruments"-skämtet varje gång.
1988 kom filmen som befäste Leslie Nielsen som en komiker för de flesta i min generation.
Naked Gun kom som en blixt från klar himmel och med sina vridna och uppskruvade humor tog den mig med storm.
Uppföljarna lyckas inte följa upp den, och tyvärr kom Leslie Nielsen att bli en kopia av sig själv efter dessa för mig.
Men jag återvänder alltid till Airplane!, Police Squad och Naked Gun.
Förrutom att ha en komisk sida uppvisade Leslie även en seriös sida i många filmer.
Hans roll som Richard Vickers i Creepshow är kall, beräknande och riktigt elak.
Även om man sett Leslie i många komedier så funkar han utmärkt i den skräcksekvensen.
Det är lite synd att han inte fick spela mer roller av den sorten.
Leslie verkade vara en jordnära person och hade en bra utstrålning i vilken roll han än tog sig för.
Med 100 filmer och flera hundra tv-framträdanden vill jag minnas Leslie Nielsen med en värme för de många roliga stunder jag haft tillsammans med filmerna han gjort.
Att skratta mig tårögd varje gång åt instruments-kommentaren i Airplane!.
Eller åt den fejkade pausbilden i Police Squad.
Eller bli illa till mods av hans kyla i Creepshow.
Tack Leslie Nielsen för allt.
Leslie Nielsen 1926 - 2010.
