tisdag 22 september 2015

The Dark Side Of The Moon (1990)














Title: The Dark Side Of The Moon
Year: 1990
Dir: D.J Webster
Review: M Original
***

När jag gick i högstadiet tipsade en skolkamrat mig om denna film.
Den var enligt honom något av det sämsta han hade sett, och det lockade ju såklart mig direkt.
The Dark Side Of The Moon gick på tv1000 om jag inte minns helt fel, så någon av de lyckliga som vid tillfället hade kanalen spelade in den åt mig.
Var inte samma person som lånade en film av mig och spelade in porr efter filmen som "tack för lånet" denna gång dock.
Så nu fick jag filmen jag faktiskt ville ha inspelad.
Jag förstod inte hans aversion mot filmen när jag sett den, tyckte nog den var ganska fräck.
Vi var ett gäng i skolan som såg storhet i rullen och såg den flera gånger.
Den fastnade dock inte i minnet lika hårt som vissa andra filmer i samma veva gjorde.
Nu, såhär 20+ år senare kände jag att det var dags att återbesöka den mörkare sidan av gubben i månens nylle igen.

Året är 2022 och rymdskeppet Spacecore 1 är ute på ett rutinuppdrag för att laga kärnvapenladdade satelliter.
Skeppet drar på sig ett mystiskt fel som gör att det helt sonika blir utan kraft mitt i rymden.
När de försöker åtgärda problemet ser de ännu ett skepp svävande i tomheten utanför.
Ett NASA-skepp visar det sig, trots att NASA inte varit i drift på 30 år.
På det mystiska skeppet hittar Spacecore 1's besättning ett lik.
När de börjar forska i skeppets historia upptäcker de att det försvunnit många år tidigare utanför Floridas kust.
Vad gör det då tillbaka i rymden obemannat så när som på en död kropp?
När besättningen på Spacecore 1 försöker reda ut vad som hänt börjar mystiska saker hända på de båda skeppen.
De märker efter eftersökningar i datorn att det är inte bara NASA-skeppet som hamnat på villovägar i samma region.
Har de ovetandes släppt lös något som varit fast i NASA-skeppet?
Tiden börjar rinna ut för besättningen att lösa problemen så de kan ta sig tillbaka till jorden.

Tänker inte tjata om det här med att återvända till en film man diggade som yngre ännu en gång.
Eller jo, lite... det var skoj att återvända till denna då den fallit lite i glömska hos mig tyvärr.
Kan bero på att det enligt vad jag kan se inte finns någon ordentlig DVD-utgåva av den och min VHS är död sedan länge tyvärr.
Slog mig medan jag tittade hur mycket jag ändå kom ihåg från filmen, till och med någon replik här och där kom tillbaka till mig.
Kändes härligt nostalgiskt måste jag erkänna, och med tanke på kvalitén på bilden kändes det ju som jag satt och tittade på min gamla VHS-kopia minus tv1000-loggan i hörnet av bilden.
Filmen släpptes direkt till video, vilket med tanke på hur uselt stora delar av 90-talet var på filmfronten känns underligt.
Finns ett antal titlar jag gärna hade sett bytas ut mot denna på bioduken.
Kan ju hoppas Arrow eller någon av samma kaliber gör en nyutgåva av filmen.

Det är ett visst mått av klaustrofobi som infinner sig under filmens gång, men aldrig lika påtagligt som i exempelvis Alien (R. Scott 1979).
Där The Dark Side Of The Moon skiljer sig som mest från nämnda Alien och dess klaustrofobi är att skådespeleriet inte är lika starkt.
Man rycks inte helt och hållet med i historien i denna film.
Den som är starkast i rollistan här är Joe Turkel som vi känner igen från mästerverk som The Shining (S. Kubrick 1980) och Blade Runner (R. Scott 1982).
Men resten av ensemblen är inte så svag eller dålig att det blir sådär pajigt som det kan bli när skådespelarnas kvalité svajar nämnvärt.
De hade kunnat vrida upp sig ett varv eller två för att verkligen övertyga.
Är absolut inte dåligt dock så vill egentligen inte klaga för mycket, det är bara lite platt.

Överlag tycker jag det är synd att denna film verkar så gott som bortglömd.
Den har kvalitéer och storyn känns både kul och ganska fräsch under ett årtionde då det mesta som sagt var skräp.
Att återvända till The Dark Side Of The Moon kändes kul, medan att se om The Lawnmover Man (B. Leonard 1992) exempelvis var som att göra paper cuts i sina egna ögon så dåligt var det.
Man får spänning, skräckkänsla och ett visst mått av klaustrofobi i denna film, och jag tackar och tar emot.
Vill tro att även om jag inte hade haft ett förhållande till filmen innan jag såg om den hade jag nog tyckt om den.
Självklart så blir det ju ännu en nivå när jag fylls av varm nostalgi, och filmen fortfarande är bra och har åldrats värdigt.
Är ju som bekant inte alltid fallet med filmer man gillade som ung.

The Dark Side Of The Moon är en klart sevärd skräckis.
Känns inte som man sett storyn hundra gånger innan eller efter.
Den känns inte riktigt som det härliga 80-talet, men undviker skickligt de flesta av 90-talets dåliga sidor.
Filmens premiss känns som det skulle kunna göras fler filmer om, eller iallafall utveckla ämnet för det känns som det inte gjorts till leda.
Tror tyvärr The Dark Side Of The Moon inte kommer få den uppmärksamhet jag tycker den förtjänar ändå.
Man kunde ju önska den ett uppsving i och med att många "bortglömda" rullar plockas upp igen i och med olika torrentsidor och liknande.
Är en solid film och klart sevärd med en story man som sagt inte sett tusentals gånger.
Den har fel och brister såklart, men är långt mycket mer intressant än andra samtida filmer som fortfarande går på tv titt som tätt eller räknas om "klassiker".
Letar du efter en rymddoftande skräckfilm för en filmkväll med popcorn och läsk är The Dark Side Of The Moon ett bra ställe att besöka.
Jag är iallafall glad att jag återbesökte denna film efter så många år, och jag saknar min VHS ibland ska jag villigt erkänna.
Kan också känna en saknad till de bra stunderna med att gå i högstadiet.
Kom igen Arrow.. ge oss en nyutgåva!

Soares-skalan:
- Underhållningsvärde: ***
- Effekter: **
- Skådespelare: **
- Helhet: ***


onsdag 9 september 2015

UHF (1989)













Title: UHF
Year: 1989
Dir: Jay Levey
Review: M Original
***

Weird Al, jag har alltid haft ett gott öga till denna narrandets mästare.
Minns när jag som liten pilt satt och kollade de videos man lyckats få tag i plus en dokumentär om honom som gått på TV och vi lyckats fånga på VHS.
The Complete Al var full av roliga videos och massa reportage som jag i efterhand mest tror var påhittade.
Inte sett den på flera år, men har goda minnen av den så vore kul att återbesöka.
Ett återbesök är det också som detta inlägg handlar om.
Återbesöket gick till Weird Al's långfilm UHF eller Vidioten som den kallades i Sverige.
Såg den ofta som yngre då jag lyckats fånga den på någon av filmkanalerna, och nu var det alltså tid för  att se om den.
Inte sett den på kanske tjugo år eller liknande, så var ju som vanligt en lätt oro som infann sig.

George Newman (Al Yankovic) är en dagdrömmare som förlorar jobb efter jobb.
Hans flickvän Teri (Victoria Jackson) och hans vän Bob (David Bowe) börjar tröttna på att han inte tar sig framåt i livet.
När hans farbror Harvey (Stanley Brock) vinner en lokal liten tv-station i ett pokerspel tycker faster Esther (Sue Ane Langdon) att George kan få chansen att jobba med den.
Sagt och gjort börjar George och Bob jobba med U62.
Deras vägar korsas snart med den hänsynslöse Channel8-ägaren R.J Fletcher (Kevin McCarthy) och tillika den vänlige städaren Stanley Spadowski (Michael Richards).
Spadowski börjar jobba för George, och hamnar av en slump framför kameran.
Stanleys inhopp blir en succé direkt och kanalen börjar lossna från botten och stiger snabbt i tittarsiffrorna.
Detta ses inte på med blida ögon av Fletcher, som har en plan för att ta över och lägga ner kanalen.
George och hans gäng på U62 måste göra allt i sin makt för att rädda sin tv-station.

Har ju nämnt det förr hur det kan bära eller brista att återvända till en film man verkligen gillade som yngre.
UHF var en film jag tyckte väldigt mycket om, och med jämna mellanrum tänker på skämt ifrån.
Detta var ju en stor anledning att se om den, men kanske också en anledning till att jag inte borde gjort det.
Ska börja med att säga att den åldrats, det råder det inga tveksamheter om.
Men, den har ändå åldrats bättre än exempelvis Howard The Duck (W. Huyck 1986).
Det är en del saker som håller fortfarande, och jag vill framförallt framhäva Kevin McCarthy som är helt fenomenal som den vidrige Fletcher.
Han spelar över på ett sätt som gör rollen ännu bättre och man ser att han njuter av att få spela en riktigt rutten typ.
Al Yankovic spelar också över, och självklart även Michael Richards.
Deras överspel kan stundtals bara bli skrikigt utan finess medan McCarthys tolkning hela tiden är bra.

Jag minns att de små inslagen i form av fejkade filmtrailers och reklamfilmer var riktigt roliga och skulle säga att många håller fortfarande och lockar till fniss.
Spatula City tar jag alltid upp när jag går förbi stekspadar på lokala köksattiraljkrängaren och vem kan förneka storheten i actionfilmen Gandhi II?
Yankovics Town Talk som är en spoof på Geraldos program på 80-talet är magnifikt, och avslutet får mig att skratta högt fortfarande.
Att slänga in en musikvideo mitt i filmen kan kännas lite fattigt nu, men förstår ju varför då regissören Jay Levey står bakom många av Weird Al's video.
Videon hör inte heller till någon av de vassaste de gjorde tillsammans på 80-talet, och sen rör det ju en tv-serie vi i Sverige har noll relation till.
Beverly Hillbillies (P. Henning 1962) har vad jag vet aldrig visats i Sverige, och det roliga med Dire Straits-spoofen går alltså lite förlorad i mina ögon.

UHF är fortfarande ganska rolig, men inte den skrattfest jag mindes den som.
Den har åldrats, men har fortfarande kvar mestadelen av det som var roligt förr.
UHF tål att ses om, om man som jag gillade den när man var yngre.
Inte helt hundra på att filmen uppskattas lika mycket om man inte har ett tidigare förhållande till den.
Den ligger i framkant dock på spoofskalan om man jämför med tågolyckor som Repossessed (B. Logan 1990) och Scary Movie (K.I Wayans (2000).
Men tåls nog som sagt att man har någon relation till filmen och/eller gillar Weird Al för att verkligen uppskatta den i nutiden.
Om man inte har det kan man se den för McCarthys tolkning av R.J Fletcher om inte annat.
För där har vi filmens verkligt stora behållning.

Soares-skalan:
- Underhållningsvärde: **
- Effekter: *
- Skådespelare: **
- Helhet: **