Manos - Hands of Fate

Title: Manos - Hands of Fate
Year: 1966
Dir: Harold P. Warren
Review: M Original
****

Ed Wood har ofta kallats världens sämsta regissör, de som säger det har uppenbarligen inte lagt vantarna på Manos!
Detta är framröstat som en av de absolut sämsta filmer som gjorts av de många som sett den.
Där Ed Woods filmer ändå levererar lite filmkärlek och försök faller Manos platt, på ett mycket underhållande sätt.
På en minimal, kanske rentav obefintlig budget gjordes Manos med utlovandet till skådespelarna att det skulle bli en stor succé.
Filmen kretsar kring en familj som råkar hamna på villovägar på sin semester.
De hamnar i händerna (pun intended) på Master som lyder under gudadomen Manos.
Med sig har han sin tjänare Torgo, som knycker omkring på getabocksben och lyder Master och Manos.
Harold P. Warren hade planer på en uppföljare, men den blev aldrig av.
Att se Manos kräver nästan att man ska läsa på lite om den innan.
Den blir mer intressant när man vet alla turer runt den.
-Hur ingen av skådisarna eller de som jobbade med filmen fick betalt.. någonsin-
-Hur John Reynolds (Torgo) förstörde sina knän pga filmen, blev beroende av smärtstillande och tog senare sitt liv.
-Hur alla rollers röster är dubbade av 3 personer.
-Hur hunden i filmen och den lilla flickan var de enda som fick något som ens kan anses vara betalt, en cykel och lite hundmat.
-Hur Harold P. Warren själv spelar en av rollerna i filmen.
-Hur Tom Neymans (Master) fru designade alla kläder, hans dotter spelade barnet i filmen och deras hund "djävulshunden".
Manos är en film värd att se pga dess otroliga historia och hur mycket gödselförsäljaren Harold P själv trodde på filmen.
Det fanns ett manus till en uppföljare, och även ytterliga en film som dock inte rörde sekten kring Manos.
Harold P. Warren dog 1985 och världen fick aldrig någon uppföljare till Manos.
Han brukade dock bära Masters kläder på Halloween fram till sin död, en tradition hans son nu följer upp.

Att betygsätta Manos är svårt, då den samtidigt är det sämsta man sett, men så dåligt att det blir bra.
Manos hör till allmänbildningen hos alla oss som anser oss själva vara cineaster och faktiskt älska film på riktigt.
Det är en pajig, rolig, ruskigt dålig, överspelande, pretentiös, hemsk och helt lysande film.
Finns nu att tillgå på dvd.
Ett måste.

Gymkata

Title: Gymkata
Year: 1985
Dir: Robert Clouse
Review: M Original
****

Kurt Thomas var elitgymnast förr i tiden, och visar det mer än gärna i denna actionstänkare från 1985.
Usa behöver få en bättre relation till det lantliga Parmistan, ett land befolkat av alla personerna på yoghurtförpackningarna.
Parmistan är nämligen den bästa placeringen av deras Star Wars projekt.
Ett spel som inte ser många överlevare genomförs varje år i Parmistan, och detta måste Jonathan genomleva.. The GAME.
Hans far har vid ett tidigare spel försvunnit, och han hoppas slå två flugor med en trapets-akt.
Vid sin sida har han prinsessan ifrån Parmistan som ska hjälpa honom på vägen.
Men först belönas vi såklart med ett montage och några visa mäns hjälpliga tips.
Träningen Jonathan får innan hans avresa mynnar ut i Gymkata!
En dödlig kombination av karate och redskapsgymnastik och kast med liten kroppsdel.
Från första till sista bildruta är det stå-på action i den skola vi på 80-talet lärde oss att älska.
Det är färgstarka karaktärer som den tysta prinsessan, den biffige Thorg, den ondsinte Zamir och en stad som nog inspirerat på mer än ett sätt spelet Resident Evil 4.

Gymkata är ett internet-kultklassikerfenomen med all rätta.
Dvd'n håller bra kvalité och filmen är riktigt underhållande.
Självfallet är det pajigt på sina håll, med att det dyker upp redskap för gymnastik lite här och var.
Eller att det mellan östern-land Parmistan skall vara mestadels ser ut som forna Jugoslavien, vilket också var platsen de spelade in på.
Eller den stackars statisten som blir våldsamt nersprungen av en häst etc etc.
Men, filmen är oavsett en klassiker och mycket underhållande och håller högt underhållningsvärde hela filmen igenom.
Det i filmen besökta City of the Damned är rätt obehagligt pajigheten till trots, och jag skulle gärna se en skräckis i samma anda, minus gymnastiken.
Skådespeleriet håller en jämn 80-talsform och ingen är direkt pinsamt dålig, vilket skulle kunna varit fallet.
Tycker att det är skönt att se alla dessa klassiker och glömda B-rullar få upprättelse nu med diverse dvd-utgåvor.
Gymkata är helt klart en film värd att investera i, och får starka 4 i betyg, för den är ruskigt underhållande och man har inte sett ngt liknande vare sig innan eller efter.
Jag menar, hur ofta ser man någon svinga sig i trapets för att skicka rundsparkar i någons ansikte?

The beginning of the end.... of Hollywood.

Den enda film-blogg ni någonsin kommer behöva.
De enda filmerna ni någonsin kommer behöva se.