Krull (1983)

Title: Krull
Year: 1983
Dir: Peter Yates
Review: M Original
***

Det finns ett ordstäv som säger att "if it's worth doing, it's worth overdoing".
Aldrig passar det bättre än i filmer som Krull.
Utöver skräckrullar har vi i True Originals ett hjärta som klappar för storslagna äventyr, helst i den så kallade Sword & Sorcerer-genren eller fantasy om man så vill.
Man vill bara snöra på sig ett par ihjälrundhusade djur som mockasiner och ge sig i kast med alla trollformler och udda figurer man kan.
Under några år på 80-talet kom det en lång ström av sådana filmer, och man njuter.
Den mest kända är ju såklart den suveräna Conan - The Barbarian (J. Milius 1982), men det slutar ju inte där som sagt.
Krull är en sådan film, som dessutom lockade mig otalet gånger som ung i videoaffären med sin suveräna kartong men som jag aldrig såg då av någon anledning.

På planeten Krull ska Colwyn (Ken Marshall) trots knorrande från föräldragenerationen gifta sig med Lyssa (Lysette Anthony).
När väl bröllopsdagen kommer blir det inte direkt den fest de hoppats på.
Den de kallar The Beast är inte nöjd med giftermålet som skulle ena människorna, så hans armé av Slayers anfaller och kidnappar prinsessan Lyssa.
Colwyn blir såklart vansinnig över detta och bestämmer sig för att återfå sin kärlek från The Beast.
Till sin hjälp får han först en vis man vid namn Ynyr (Freddy Jones).
De båda ger sig av för att se till Colwyn får tag i ett vapen som kallas Glaive.
Efter det äventyret är det dags att hitta den svarta fästningen där The Beast har sin hemvist.
Problemet för dem är att den svarta fästningen teleporteras gång på gång.
På sin resa mot The Beast träffar de på ett gäng banditer som teamar upp med dem i kampen mot ondskan som hotar att ta över planeten.
Allt medan äventyret fortgår för gänget försöker The Beast övertyga Lyssa att istället välja honom till sin man för att få all makt och rikedom hon vill ha.
Ska gänget hitta The Beast fästning eller är Krull dömt till ondskan?

När jag var yngre så hade min granne Mikko The Beastmaster (D. Coscarelli 1982) på VHS, och vi såg den hur många gånger som helst.
Den och redan nämnda Conan - The Barbarian snurrade flitigt nästan till daglig dags.
Krull missade vi då tyvärr, men jag var som sagt framme och fingrade på VHS-kartongen varje besök i lokala videobutiken.
Känner när jag ser Krull nu att det var synd att jag inte såg den som ung, för det känns som en barndomsmiss.
Men, man ska inte misströsta när man ramlar på Krull DVD'n för 20 kr på en loppis mitt i Stockholm.

Krull är precis allt jag gillar med fantasyfilmer.
Det är svulstigt, överdrivet, storslaget och mäktigt.
Det trycks in referenser från andra liknande berättelser och andra historier allt medan ett pampigt soundtrack ljuder.
Det är magiker, konstiga vapen, legender och svärdsvingeri.
Det är hjältar med sköna hårsvall, bovar och banditer och monster.
Det är gott mot ont, kärlekens kraft och allt man kan tänka sig däremellan.
Miljöerna i filmen är som sig bör också extremt episka.
Filmen är inspelad i Italien, Spanien och England, och som sagt, miljöerna är av episka propotioner.
De scener som är inspelade i en studio är också bra
Det är härliga miljöer rakt igenom skulle jag säga, om än att det skiner igenom blue screen till och från.
Men vad annars kan man tänka sig av en film från tidigt 80-tal?
Det stör inte heller, för jag tänker bara hur skönt det är att få lite skön stop motion och riktiga effekter och inte massa datatjafs.
Maskerna i filmen är inte helt oävna, och The Beast ser stundtals riktigt ball ut.
Så det är tummen upp härifrån sofflocket.

Skådespelarna fungerar bra tycker jag allt, ingen som gör bort sig när de ska säga sina ibland pretentiösa repliker.
Kul också att se Liam Neeson dyka upp i en roll.
Dessutom finns det ju för alla Harry Potter-fans en anledning att se filmen med, eftersom Robbie Coltrane som spelar Hagrid i Potter-filmerna finns med i en roll.
Här sportar han en riktigt skön mustasch, värt att se bara för den.

Nej, Krulls logik är inte 100% vattentät, men vad gör det egentligen?
Det är ju en sådan sak som gör filmen mer underhållande, att det kanske inte alltid är logiskt.
Sen ska man väl kanske inte kräva logik av en film om en hjälte som jagar ett teleporterade "ondskans boning" på en annan planet direkt.
Nej, man ska bara luta sig tillbaka och njuta av äventyret i två timmar.
Vill man ha diskbänksrealism eller trovärdighet kan man ju se något annat helt enkelt.
Själv sitter jag redo med bar över, en skön hårsvallsperuk och höftskynke av garvad hud med svärd i hand och väntar på att få följa med på äventyr med första bästa hjälte som knatar förbi.
Tyvärr verkar det vara snålt med äventyr i min del av världen precis i detta nu.
Då är det skönt att ha filmer som Krull, Conan, Beastmaster och alla de där andra att återvända till. 
Filmer utan konstigheter, det är mod, hjältedom och äventyr som gäller till 110%.

Jag tycker om Krull riktigt mycket, för den är barndomsfilm för mig.
Svulstiga äventyr med klassiska teman, om kampen mellan gott och ont berättat på ett fartfyllt sätt.
Fantasygenren har ju tyvärr gått ner sig ordentligt de senaste åren, så det är skönt att återvända till 70-80talsrullarna som hade hjärta.
För hjärta, det har Krull ska sägas.
Så mitt tips till er som läser är att snöra på er sandalerna, knyt höftskynket extra tajt och slipa upp svärdet till maximal skärpa och ge er ut på detta äventyr.