Dark Skies (2013)

Title: Dark Skies
Year: 2013
Dir: Scott Stewart
Review: M Original
****

Så var vi där igen, petandes i det där som man ska låta vara ifred och ha på en replängds avstånd.
Nej, jag pratar inte om mitt störiga sår jag har på hälen.
Jag menar såklart ännu en ny uppsnackad skräckfilm.
Inget superbetyg på imdb.com, men på andra forum har den hyllats som i stort sett ett mästerverk.
Mot bättre vetande så kollade jag på den på Viaplay.
Varför? hör jag er säga när ni läser den meningen.
Jo, för att jag 1: har tillit till vissa som sagt att den är bra, och 2: flera av grunderna i filmen är sådant jag dyrkar.
Att jag aldrig lär mig...

Filmen börjar med en naturskön vy över en förort i USA.
Perfekta gräsmattor, perfekta tandrader, perfekta familjer och ständigt vackert väder.
Vi får träffa familjen Barrett, där pappan Daniel (Josh Hamilton) blivit av med sitt jobb och är sen med räkningarna.
Vi får också träffa den intet ont anande frun Lacy (Keri Russell) och deras två barn.
Den yngsta Sammy (Kadan Eockett) och den surmulne tonåringen Jesse (Dakota Goyo).
I denna idyll och pengabrist börjar det ske underliga saker i familjens hus.
Först är det mardrömmar hos Sammy, som familjen då tror kan ha psykiska bekymmer.
Sedan börjar det som hos familjen i Poltergeist (T. Hooper 1982) hända underliga saker.
Matvaror strösslas ut över golvet och saker staplas, allt medan det dyker upp skumma formationer i taket.
Är det en inbrottstjuv eller vad handlar det om?
Övervakningskameror runt om i huset börjar bete sig underligt stundtals och inbrottslarmet utlöses utan anledning.
Obehagligheterna spiller över på alla i familjen, och det verkar som att snart kommer något stort hända..
Någon eller något har dem under uppsikt... de är utvalda.

Dark Skies innehåller flera element som jag fullkomligen dyrkar, eller ja.. när de är i andra filmer.
Jag gillar ju sådan skräck som kommer krypande på en, problem i relationer som spiller över i skräcken, jag gillar idéen om utomjordingar och jag gillar känslan av att vad som helst kan hända när som helst.
Men.... dessa element funkar ändå inte riktigt i Dark Skies.
Filmen hade utan skräckelementen kunnat vara ett blasé drama om den sure tonåringen som upplever allt för första gången, och hans föräldrar som inte förstår honom.
Släng på lite misstanke om misshandel och misskötsel i familjen när mystiska märken dyker upp på Sammy, och en kompis som föräldrarna inte gillar.
Som sista krydda har vi tonårssvetten med att lalla en tjej på tuttarna första gången... så är vi hemma med ett drama.
Näsdukarna går åt i oändlig fart.
Nu ska det ju dock handla om en skräckfilm anno 2013, och inte ett rödgråtet drama.
Skräckbitarna hade potentialen att bli både bra och otäcka, men de faller väldigt platt tyvärr.
Det är jump scares som man ser komma på en mils avstånd, plus att skådespeleriet hackar.
Effekterna är ganska tradiga, vilket gör att den scen som på något sätt ska vara "den otäckaste" blir skrattretande fånig bara.
Överlag känns det som att filmen har svårt att bestämma sig.
Dramadelarna känns rätt lama och skräckgrejerna känns inslängda för att skräck är ju inne nu.
Lite malplacerat över hela kartan tyvärr, då som jag nämnt innan det kunde ha blivit en riktigt bra film.

Dark Skies lider av en hel del plot holes, och rena trögheter från folk i filmen.
Det är sådär övertydligt med vissa saker, och jag känner alltid att man som tittare blir dumförklarad.
Som att de som gjort filmen måste förklara för vi är ju alldeles för dumma för att förstå själva.
Karaktärerna gör dessutom så underliga val i filmen att det blir löjligt.
Det finns inga direkta överraskningar och slutet är så öppet att de lika gärna kunde ha lagt en poster med Dark Skies 2 där istället.
Jag undrar mest vem som är pass imponerad av del ett att de kommer se del två?
Men det ligger ju i tiden att varenda sådan här film ska ha minst två uppföljare.
Bara se på Paranormal Activity (O. Peli 2007), där det i dagarna kom en del 4.
Hade Paranormal Activity och Dark Skies varit delar i exempelvis V/H/S (2012) med okända skådespelare hade det nog varit mer intressant, för det håller inte i fullängdsformat.
Men i detta format blir det trött väldigt väldigt fort och väldigt ointressant bara.
Det är inte spännande, otäckt eller fartfyllt.
Snarare tvärtom, det är väntat, trött och allt det som är minsta häftigt är redan gjort flera gånger innan och flera gånger bättre i andra flmer.
Dessutom lämnar den så många lösa trådar att du kan knyppla ihop en skön tröja nu när kylan äntligen kommit.

Dark Skies hade ett recept som hade kunnat bli riktigt smaskens under rätt utförande.
Istället blev det en illasmakande soppa med sur eftersmak.
Jag har ofta sagt att jag hellre ser en dålig film än en film som inte rör mig på något sätt alls.
Dark Skies är en tråkig, livlös historia som jag inom ett par dagar kommer ha glömt bort att jag ens sett.
Dark Skies är påkostad, glassigt utseende och dyra effekter till ingen som helst nytta.
Trist, men tyvärr allt för väntat.