Zombie Holocaust (1980)

Title: Zombie Holocaust
Year: 1980
Dir: Marino Girolami
Review: M Original
***

Söndagen efter midsommar, och hela landet känns som att det är inbäddat i något slags spritbaddat gomsegel.
När man inte nyttjar rusdryckerna själv kan man istället pigg som en mört i arla morgonstund hjula in till tv-soffan och göra ett återbesök till en gammal bekant.
Är många år sedan jag senast såg Zombie Holocaust.
Lånade en kamrats VHS-kopia, som min videoapparat såklart åt upp som en påse chips när filmens eftertexter rullade förbi.
Köpte efter ett par år filmen på DVD för att fylla upp min zombiekvot, och ställde den direkt in i hyllan.
Av någon anledning mindes jag filmen som att den lite faller in i kategorin av filmer som inte är så bra egentligen, men man köpte den billigt.
Men så kom dagen D, C eller Z eller vad man nu vill kalla den.
Läsken var kyld, soffan var mjuk, resten av landet satt självömkande och luktade gammal sko.

På ett sjukhus i New York börjar kroppsdelar försvinna från diverse lik.
Några tror det är läkarstudenter som spexar, men det visar sig röra sig om något helt annat.
En natt upptäcker sjukhuspersonalen vad som pågår, då en i nattpersonalen tar sig en smakbit... av ett lik.
Han kastar sig mot sin död och väl på marken upptäcker de en konstig symbol på hans bröst.
Symbolen för en grupp människor, bland annat den alltid lika bildsköna Alexandra Della Colli och den alltid lika gentlemannaaktige Ian McCulloch till en ögrupp i Asien.
Väl framme ska de till en specifik ö, där symbolens ursprung finns och där svaret på gåtan varför en anställd på ett sjukhus i New York smaskar i sig av döda människor.
Symbolen tillhör en kannibal sekt, som visar sig vara i allra högsta grad aktiv.
De träffar Doktor Obero (Donald O'Brien) som ska skicka med en man för att visa dem ön de letar efter.
Mannen visar dem var ön ligger, men när deras båt går sönder på väg dit och de tvingas övernatta på en annan ö uppdagas det att doktorn kanske inte har rent mjöl i påsen.

När jag ser filmen idag känner jag varför jag inte gillade den så mycket förra gången jag såg den.
Titeln är ju rejält missvisande, då det inte rör sig om någon zombie holocaust direkt.
De levande döda i denna stänkare är mer i stil med de gamla rullarna och den mer "korrekta" zombiemyten, att de fungerar som någon slags slavar och inte väller över jorden med hunger.
Men, å andra sidan kunde ju inte Girolami ge den titeln Cannibal Holocaust, för den var ju upptagen så att säga.
Filmen har också getts ut med titeln Dr Butcher, M.D.. och trots den rätt lökiga titeln hade faktiskt den pasat bättre.
Rullen faller mer in i kannibalgenren och "mad scientist"-lägret och jag tycker trots min tidigare bedömning att filmen är ganska underhållande.
Bra är kanske fel ord, men den underhåller och är i sitt lite tafatta utförande charmig.
Ian McCulloch gör i stort sett samma roll som han gjorde i Fulcis Zombie Flesh Eaters (L. Fulci 1979).
Alexandra Della Colli som vi känner ifrån en annan Fulci-stänkare, nämligen The New York Ripper (L. Fulci 1982) gör inte bort sig i sin roll heller, även om hon kanske inte direkt tar över scenerna.
Där filmen kanske haltar lite är inte beroende på skådespelarna utan kanske mer på den missvisande titeln, då man sitteroch väntar på att en hord av zombies ska gnaga sig genom filmrutan.
Men.... det kommer ju aldrig, däremot är det en rad kannibalscener man som gorehound kan gotta sig i.

Effekterna är skapliga, och en del av scenerna får det att spritta till i våldsnerven.
Sen är det ju kul att ett lik blinkar och armen flyger av när någon landar på marken efter ett svandyk från åttonde våningen.
Men, vad vore en sådan här film utan lite fel och brister egentligen?
Överlag inget att klaga på direkt.
Zombie Holocaust är inget mästerverk, och står sig inte så bra gentemot de samtida skräckfilmerna, men den förtjänar ett omnämnande i skräckgenren ändå.
För mot de nutida skräckfilmerna kan den ta till nävarna och lyckas ganska bra i en tre-ronders.
Den har hjärta ändå, och är annorlunda mot det man ser nu för tiden.
Åldrats skapligt, och som följare av denna sida vet så gillar jag ju verkligen det skitiga utseendet på filmerna från 70 och tidiga 80-talets Italien.

Zombie Holocaust eller Dr Butcher M.D är ingen Canibal Holocaust (R. Deodato 1980) eller City of The Living Dead (L. Fulci 1980) men den är underhållande.
Den passar bra för en söndagseftermiddag med en skål nypoppade popcorn och en flaska blask att skölja ner kornen med.
Jag ändrar min tidigare åsikt om filmen från VHS-incidenten till att den är både kul och bjuder upp till lite skön dans.
Inget mästerverk men väl värd tiden ändå skulle jag säga.
Behöver inte klaga något nämnvärt på varken skådisar, effekter eller story utan bara låta sig ryckas med.
Tips är att läsa intervjun med Ian McCulloch i boken Eaten Alive (Jay Slater).
En intressant bok överlag med recensioner och intervjuer om italienska zombie och kannibalfilmer.
Bring on the pop corn!