Contamination (1980)

Title: Contamination
Year: 1980
Dir: Luigi Cozzi
Review: M Original
***

Ännu en stänkare från Video Nasty-listan.
Ännu en italienare, denna regisserad av den trevlige Luigi Cozzi som jag hade äran att träffa på Profondo Rosso i Rom under en resa dit.
En trevlig prick som gärna snackade film, både om Argentos och sina egna rullar.
Blev ju lite starstruck eftersom han regisserat rymdpastejen Starcrash (1978) och varit med och skrivit Four Flies On Grey Velvet (D. Argento 1971).
Den senare lyckades jag köpa och få signerad under besöket.
Väl värt ett besök om man åker till Rom.

Contamination börjar med att ett skepp driver mot New Yorks hamn, till synes utan sin besättning.
Ett team går ombord för att försöka luska reda på vad som hänt med besättningen.
Ombord hittar den ett antal väldigt sargade kroppar, och dessutom en mängd konstiga ägg.
Inte helt olika de ifrån Alien (R. Scott 1979).
Vid beröring sprutar de ut ett medel som får närstående att explodera inifrån.
Äggen visar sig inte vara från jorden, utan härstamma från Mars.
Efter en resa till Mars försökte Ian Hubbard (Ian McCulloch) berätta att han sett äggen, men han blev misstrodd och gick ner sig i alkoholismen.
En av de som dömde ut honom, Stella Holmes (Louise Marleau) vill nu ha med honom för att forska var äggen kommer ifrån.
Spåren leder till kaffeplantagen i Colombia och Hubbards medresenär från Mars-resan visar sig inte var så död som de först har trott.

Contamination har i de flesta fall jag hört talats om den kallats för en Alien-rippoff, eller något i sådana ordalag.
Visst känns äggen lyfta, men i övrigt är det inte många likheter med Alien alls.
Det här är mer om ett refuserat avsnitt av någon gammal science fiction-serie, fast inte på något dåligt sätt.
Vi får blodsprutande effekter, människor hjärntvättade av en utomjordisk cyklop och så klart Ian McCulloch.
Manuset känns inte helt oävet även om vissa delar av själva utförandet är lite ostigt.
Cyklopen kanske inte direkt skrämmer någon om man ska vara ärlig.
Cozzi är ingen Fulci eller Argento, men han gör inte bort sig direkt heller.
Jag tycker de filmer jag sett som han varit inblandad i har varit underhållande, även om de kanske är lite b.
Men hey, b-filmer är i min ödmjuka åsikt absolut inget dåligt, utan oftare filmer med mer hjärta än storbudgetlöket.
Idén i Contamination är kul och jag måste nog ändå säga att filmen får lite oförtjänt skit.
Det är ju en stänkare man kan sitta och tjoa till stundtals, som sig bör av en film i b-kalibern.
Visst, inte en total skrattfest där man svingar sig fram i takkronorna av pepp, men ett glatt tillrop kan man allt kosta på sig medan man ser filmen.

Vid varje möte med Ian McCulloch i tv-rutan undrar jag alltid varför han inte blev större än vad han blev.
Han gör inte bort sig i rullarna något nämnvärt och känns trovärdig om än lite stel ibland.
Men kan ärkevidret Woody Allen bli enorm på att spela neurotisk tönt borde McCulloch kunna blivit stor på att vara lite stel med.
Säger som jag sagt om George Eastman, tycker exempelvis Quentin Tarantino borde låta honom vara med i någon rulle för att skaka liv i karriären igen.
Det är de båda två värda enligt min ringa mening.
Soundtracket i Contamination är gjort av mästarna i Goblin.
Det hör inte till deras starkaste bidrag till soundtrack-världen men är bra och passar in bra i filmens tempo och feeling.
Man känner igen deras stil på musiken, och det är ju alltid ett bra betyg för musik det kan de.

Contamination är inte en odödlig filmklassiker.
Den är lite pajig på sina håll och som sagt, själva filmmonstret är inte direkt skrämmande utan mer benäget att framkalla ett fniss eller två allt medan magarna exploderar.
Men, den är underhållande och har ett visst mervärde eftersom den lyckades få moralisterna i England att sätta thékulan på tvären.
Den faller också in i kategorin över filmer på V.N-listan som faktiskt är helt okej, och som man utan problem kan se och ha kul med i cirka 1 timme och 30 minuter.
Är ju inte alla de rullarna som är varken intressanta, roliga eller bra måste man ju erkänna.
Men Contamination är varken genomusel eller ett stolpiller i valiumklassen.
För en stunds pangpang, exploderande bröstkorgar och rymdmonster kan jag tycka ni ska besöka Contamination.