Title: Maximum Overdrive
Year: 1986
Dir: Stephen King
Review: M Original
***
Läste häromdagen på någon av kvällsblaskorna att det var en komet i omlopp.
Kom då osökt att tänka på Stephen Kings gamla stänkare till rulle, Maximum Overdrive.
Minns att jag såg den som yngre, och då självfallet i ett alldeles för klippt skick.
Fick den på DVD för ett par år sedan och mungiporna åkte ju rakt upp när den var oklippt.
Det är bara skicka in en näve tuggtobak, dra på sig sina tajtaste jeans och slita ärmarna av tröjan och hoppas rakt in i filmen.
När en komet passerar jorden så hamnar dess svans i jordens kraftfält.
Detta naturfenomen blir inte till människors gagn när det medför att en enorm mängd av maskinerna på jorden börjar leva sitt egna, våldsamma liv.
Elektriska knivar börjar skära folk hej vilt, glassbilar kör över de glassugna, bankomater kallar filmens regissör för ett rövhål etc etc.
På en vägkrog börjar problemen med maskinerna snart bli extremt tydligt.
Där jobbar Bill Robinson (Emilio Estevez) bland annat.
Han upptäcker att vägkrogens ägare inte har rent mjöl i påsen, men bekymret med detta får snabbt stå åt sidan för horden av maskiner som börjar ställa till det.
Den lilla gruppen människor på vägkrogen finner sig snart fångna av maskinerna, och tvingas serva lastbilar och bilar med bensin för deras fortsatta våldsamheter.
Hur ska de komma undan all världens maskiner och går det att stoppa vad det nu är som gör dem galna?
Soundtrack av AC/DC? Check.
AC/DC särskilt utvalda av Stephen King själv? Check.
Motorgräsklippare som kör över folk, läskapparater som skjuter folk till döds med burkar och elektrifierande flipperspel? Check.
Maximum Overdrive är en ren och skär jävla rökare alltså.
Det är fartfyllt, mycket stora lastbilar och annat tufft som åker omkring planlöst och gör dagen sur för folk och allt ackompanjerat av AC/DC.
Känns som att Maximum Overdrive är lite bortglömd, vilket jag kan tycka är synd.
Den bjuder upp till dans, är spännande och stökig.
Intressant är när jag ser den nu att Stephen King sagt att det är den sämsta av filmatiseringarna av hans verk.
Då har han gjort den själv och uppenbarligen inte sett alla filmatiseringar, för det finns helt klart sämre.
Han har dessutom sagt att han tog så mycket kokain när han gjorde denna att han inte visste vad han gjorde mestadelen av tiden.
Skådespeleriet håller en skaplig klass även om Estevez kanske inte är helt klippt och skuren för den ruffige Robinson.
Han känns lite för mycket till utseendet som den där killen i skolan som ville vara hård, men inte riktigt lyckades.
Det är försumbart dock, för det händer så mycket i filmen att man inte riktigt behöver fördjupa sig ordentligt i karaktärerna.
Karaktärsutvecklingen och bakgrundsstoryn till dem är hygglig, men inget man direkt kommer ihåg.
En rolig sak jag inte hade full koll är att den lätt irriterande nygifta Connie spelas av Yeardley Smith som vi känner som Bart Simpsons röst i The Simpsons (1989).
I övrigt finns det en del skådespelare man känner igen från andra bra rullar.
Tänker då främst på Pat Hingle, Frankie Faison och Christopher Murney.
Alltså inte en ensemble av helt okända skådespelare som försvann i glömska efter sina 15 minuter på duken.
Effekterna var kul att få se ordentligt nu på DVD och inte sönderklippta som de var när man ögnade VHS'en.
Det finns en del bra scener, och den jag tänker främst på är med den elektriska kniven som drar ett par drag i en kvinnas arm.
Känns som att det skulle vara relativt oskönt om det hände när man står redo att hyvla upp söndagssteken (eller söndagstofun om man inte äter kött).
Är ju ganska tacksamt också med att ha stora lastbilar som kör över folk till höger och vänster.
Motordrivna dödsfall kan ju vara pajas eller bra, och skulle säga att i denna rulle så är det på den bra kanten.
Är ju också smart att ha en lastbil med en stor mask på fronten för att öka känslan av att maskinerna fått "mänskliga" våldsamma känslor.
Att de inte "bara" är maskiner utan fått ett medvetande, utan att för den sakens skull bli Herbie i The Love Bug (R. Stevenson 1968) eller en snackande fyrhjuling.
Maximum Overdrive må inte vara den bästa film jag sett, men den är kul och rejält röjig.
Skådespeleriet funkar och effekterna känns helt okej.
Man hjular kanske inte runt i rummet av upphetsning, men ett och annat upphop i soffan blir det allt.
Tycker filmen är bra överlag, bjuder på spänning och action utan att bli alldeles för ostig.
Man vill stoppa ansiktet fullt med pizza alltmedan Estevez och gänget oljiga bekämpar maskinernas framfart.
Tycker inte King ska vara så missnöjd med denna giv, och hoppas han håller sig borta från de andra av hans filmatiseringar som mer bränner hål i hornhinnan av uselhet.
En solid 80-talare som bjuder på underhållning genom hela rullen plus ett extremt gjutet soundtrack.
En av världens bästa låtar, Hells Bells, är ju med och bara en sådan sak höjer ju betyget.
Maximum Overdrive är inte den bästa av King-historierna omgjord till film, men långt ifrån den sämsta och jag tycker allt folk ska kolla upp den.
Visst, den har inte de bästa skräckelementen som exempelvis The Shining (S. Kubrick 1980), Salem's Lot (T. Hooper 1979) eller Pet Semetary (M. Lambert 1989) har, men det väger den upp med att ha sköna actionsekvenser istället.
En rökare helt enkelt som jag tycker håller god klass och som bjuder på en stunds godis.
Vill du ha skräck, så skippa denna rulle för stunden.
Vill du dock ha action med vissa skräckelement tycker jag du laddar in denna i spelaren.
Rekommenderas med varm hand och elektrisk kniv på flykt.
Soares-skalan:
- Underhållningsvärde: ***
- Effekter: ***
- Skådespeleri: **
- Helhet: ***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar