Title: Fatal Games
Year: 1984
Dir: Michael Elliot
Review: M Original
***
Kommer ni ihåg gymnastiken i skolan?
Man stod där med sin ospänstiga lekamen, sprang i cirklar, försökte undvika yxhuggen när man körde innebandy och sen var det alltid någon som försökte glutta in i tjejernas omklädningsrum.
Sen var det alltid några stjärnskott i varje klass som drömde OS-drömmar och slet så svetten sprutade, allt medan vi andra lufsade runt i lokalerna eller kastade boll på folk.
Inte lektionen man såg fram emot mest under veckan ska erkännas.
Man ändrade åsikt om gymnastik dock när man blickade mästerverket Gymkata (R. Clouse 1985) första gången.
Tänk om lektionerna varit så!
På temat gymnastikfilmer hittade jag även Fatal Games, som mer faller in i slashergenren än vigt sparkande actionrökare.
Slet omgående upp en påse dillskruvar, stretchade vaderna och ställde fram plinten.
På Falcon Academy of Athletics drömmer alla om det stora genombrottet i de olympiska spelen.
Det springs, hoppas, simmas och slits för att nå det målet.
Vi får följa en grupp ungdomar där alla delar intresset för träning och den alltid lika förbjudna älskogen.
Mitt i allt finns personalen på skolan som med hårda träningsprogram och viss medicin vill att eleverna ska nå framgången.
Samtidigt som det slits hårt för att nå sina drömmars mål smyger en mördare omkring på skolan.
En efter en faller de offer för den spjutkastande galningen med de glansiga gympabraxorna.
Skolans personal börjar fatta misstankar om att något inte står rätt till när eleverna utan spår är borta, eller inte dykt upp där de ska vara.
Eleverna själva börjar nysta i sina kamraters försvinnanden, och kommer de kunna stoppa spjutkastaren innan de alla genomborrats och ingen kommer till OS?
Ska villigt erkänna att jag helt missat Fatal Games, till och med då vi i T.O sagt att vi skulle beta av alla slasher-filmer vi kunde hitta.
Den verkar lite hamnat under radarn, kanske en smula oförtjänt.
Det som sägs är att den lånat/stulet mycket från filmen Graduation Day (H. Freed 1981), som jag faktiskt inte sett ännu.
Detta ska såklart åtgärdas illa kvickt för en slasher man missat som dessutom har Linnea Quigley i en av rollerna.. är ju så man får skäms att man inte ögnat ännu.
Men, tillbaks till Fatal Games, som jag förövrigt såg i slutscenerna hade Linnea Quigley i listan över gymnaster, såg henne dock inte.
Anledning nog att se den igen bara det.
Kan tycka som sagt att det är en smula oförtjänt att den tappats bort i listan över just slasherfilmer man bör se.
Nej, såklart är det inte en odödlig klassiker som de mer kända 70/80-talarna, men den är underhållande på ett lät ostigt sätt.
Låter ju inte,och är inte, jätteskrämmande med en spjutkastande sportnörd till mördare, men det är annorlunda och man nickar gillande ändå.
Storyn är ganska tunn och karaktärsutvecklingen är ju inte jätteimponerande, men det behövs inte i en stänkare som denna.
Är ju meningen att man ska ha roligt och en åktur i en timme och trettio minuter.
På den punkten uppfyller den helt klart sitt jobb.
Sedan finns det ju också en ganska oväntad twist på filmen jag iallafall uppskattade, och som återigen gör att bortfallet i diverse listor känns lite underligt.
Skådespelarna är ju inga Gene Hackmans direkt, men det där extremt stelbenta infinner sig aldrig direkt, så det får klassas som B, men godkänt.
Är som jag nämnde nyss ingen vidare karaktärsutveckling, men man får en skaplig hum om vem som hör ihop med vem och vem som har en trist förälder och liknande.
Är ju en go' slasher man ser, och inget drama där karaktärerna och hur de funkar är a och o för filmens existensberättigande.
Effekterna i filmen är ganska kul, om än inte de mest trovärdiga man sett.
Men det bjuds på en del oväntat, och som sagt.. hur ofta ser man någon döda med spjut egentligen?
Första mordet i filmen kommer som en överraskning, för det är som sagt annorlunda och gjort ganska bra.
Sen är det alltid en fnissframkallare med vilka medel mördare i filmer som dessa tar till för att nå sina offer.
Vem skulle sitta på botten av en pool i en dykardräkt i väntan på att något tilltänkt offer skulle doppa kroppsstrumpan?
Mördaren i Fatal Games har uppenbarligen inte mycket annat för sig än att häcka på bassängbotten.
Inte mig emot då det bjuder på en kul scen.
Fatal Games är inte Halloween (J. Carpenter 1978), Maniac (W. Lustig 1980) eller Friday The 13th (S. S. Cunningham 1980) såklart, men jag tycker nog allt den förtjänar att nämnas på slasherlistorna.
Den är underhållande och det är ju vad man letar efter när man ser filmer inom denna genre som inte är de odödliga klassikerna.
Den bjuder på en del kul scener, en twist och en mördarstil man fnissar åt.
Gymnastikgenren är ännu ganska outforskad, både på actionfronten och skräckfronten.
Hoppas såklart ramla på någon mer film inom denna smala genre.
Gäller att passa sig när man går förbi lokala idrottsanläggningen i fortsättningen så man inte får ett spjut i någon mjukdel.
Filmen blir nog extra kul om man ser den i goda vänners lag, och då ska det vara människor som gillar filmer som dessa såklart.
Det är roligt, lite ostigt och sådär lattjo som filmer inom denna genre ska vara.
Värdig en väl tilltagen popcorn-skål och ett omnämnande när man pratar slasherfilmer.
Finns en rad filmer där som fått alldeles för mycket cred medan roliga filmer som Fatal Games exempelvis tappas bort.
Eller så har de fått stå tillbaks för nyare, sämre kloner som det inte finns någon rimlig anledning till varför folk gillar egentligen.
Som sagt, Fatal Games är inget mästerverk, men den är kul och jag känner att det är en film jag kan återvända till.
Men då kommer jag besöka den i sällskap av några likasinnade, för att ytterligare vrida till nöjet med den.
Sen vet man ju nästa gång det är OS... då får man se upp.
Hör jag en prasslande träningsbyxa närma sig i horisonten kommer jag iallafall slå rekord på 100 meter.
Soares-skalan:
- Underhållningsvärde: ***
- Effekter: **
- Skådespeleri: **
- Helhet: ***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar