måndag 10 november 2014

Maniac Cop (1988)


















Title: Maniac Cop
Year: 1988
Dir: William Lustig
Review: M Original
***

William Lustig är en hjälte efter att ha gett världen Maniac (W. Lustig 1980), plus att Maniac Cop är skriven av Larry Cohen som bjöd på The Stuff (L. Cohen 1985) till dessert.
Det bådar ju gott för en stökig resa.
Man har ju hört om rosornas krig, men nu kan ni göra er redo för hakornas kamp.
Både Robert Z'Dar och Bruce Campbell, de båda suveräna hakorna är med i huvudrollerna så det är en riktig hakkamp.
Sen blir det ju inte sämre direkt av att Tom Atkins från guldrullar som Halloween III (T.L Wallace 1982), The Fog (J. Carpenter 1980) och Escape From New York (J. Carpenter 1981) är med i filmen.
Det är också en hel rad sköna skådespelare med i diverse småroller i filmen.
Så det är ju upplagt för en riktigt välsmakande skräckpralin och en alltjämt stökig upplevelse.

På New Yorks gator börjar det dödas oskyldiga, kanske inte jätteovanligt i den våldsamma staden.
Men det är inte buset som är ute och beter sig, det är en polis som börjat mörda (kanske inte heller det jätteovanligt om vi ska vara ärliga).
När det börjar uppdagas att det är en man i blått som dödar börjar stadshuset att mörka då det kanske vet mer än vad de vill ge sken av.
Frank McKrae (Tom Atkins) blir indragen i fallet.
Polisen Jack Forrest (Bruce Campbell) blir huvudmisstänkt, men bevisen pekar egentligen inte mot honom utan åt annat, mer oväntat, håll.
Både McKrae och Forrest, i sällskap av sin älskarinna Theresa Mallory (Laurene Landon) börjar på varsitt håll att försöka nysta fram sanningen.
Men tiden är knapp, för mördaren och dennes vän drar åt snaran om gänget mer och mer.
Knivsudden närmar sig...

Lustig, Atkins, Cohen, Campbell och Z'Dar... ett recept smutt som en god sockerkaka.
Inga konstigheter, utan bara välsmakande i all sin enkelhet.
Maniac Cop är, som jag nämnt om några rullar tidigare, gjord ganska bra i tiden.
80-talet höll på att ta slut och med det glittrande årtiondet slutade ju sådana här filmer i mångt och mycket att tillverkas.
Maniac Cop lyckas dock tidsenligt undvika allt det sämsta som kom tillsammans med 90-talets intåg, som hade börjat antydas redan runt 88-89.
Det är bra fart i filmen utan att den förlitar sig på stå på-action eller skräck fullt ut.
Är ju bara smådetaljer egentligen som gör att den skiljer sig ifrån en ren snutrulle ala Dirty Harry (D. Siegel 1971), men de detaljerna gör filmen till vad den är också.
Det är ganska smutsigt på sina håll och våldet i filmen är elakt, som det brukar vara i Lustigs filmer.
Återigen så är filmen gjord i rätt tid, då New York fortfarande var smutsigt och lortigt så man får en skön rutten känsla över alla gatorna.
Det är sådana miljöer som man i det verkliga livet skulle nöta sulan fortare om man hamnade i.

Manuset är inte superbt direkt men det är bra och annorlunda trots allt.
Sen behövs det inte vara det djupaste manus man ramlat på heller, så länge det är intressant och kul, vilket det är också.
Det är väl utfört då skådespelarna är bra, och gör filmen rättvisa.
Bruce Campbell är ju en hjälte för oss i T.O sedan länge, så han är ju alltid en fröjd att se.
Z'Dar säger inte så mycket i filmen, men har ju en närvaro man uppskattar och hans kroppshydda är passande för rollen som den mordiske Cordell.
Tom Atkins är gubbskön i vanlig ordning.
Det hade kunnat bli så snett med en sådan här film om inte filmen gjorts av bra filmskapare och spelats av bra skådespelare.
Turligen får vi som sagt både ett kul manus och skådespelare som lyckas göra den rättvisa.
Toppa det med lite stökigt våld, en skitig miljö och lite fart och fläkt så är man hemma.

Maniac Cop är en sista utpost innan 80-talets filmguld rann ut i sanden och blev det där med 90-talet som man avskyr.
Det är med en tår av nostalgi i ögat man sitter framför tv'n och tittar, jublar när Z'Dar dyker upp i bild och gör det han gör så bra.
För alla oss filmnördar finns det såklart en bra utgåva från Arrow av Maniac Cop, då vissa utgåvor som funnits innan varit av extremt tveksam karaktär på bild och ljudsidan.
Visst ska det vara lite smutsig bild, men min första kopia var så dålig att man inte kunde njuta ordentligt.
Tack Arrow återigen.
Maniac Cop är en film att återvända till även om du inte sett den på ett par år.
Den håller än, den är underhållande och den har åldrats bra till skillnad från många andra rullar från runt samma årtal.
Länge leve 80-talet!
..och..... a.c.a.b kanske?
All Cordells Are Bastards såklart.

Soares-skalan:
- Underhållningsvärde: ***
- Effekter: ***
- Skådespeleri: ***
- Helhet: ***

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar