As Above, So Below (2014)

Title: As Above, So Below
Year: 2014
Dir: John Erick Dowdle
Review: M Original
***

Paris, en av mina favoritstäder att besöka när man ska ge sig ut i stora världen.
Varit där ett par gånger och hittar något nytt varje gång jag sätter fötterna på fransk mark.
Konstnörd som jag är, matglad som jag är och glad i nöjesfält som jag är får man ju sitt lystmäte på alla plan.
Stoppar ansiktet fullt med mat, kollar på konst och tar tåget till Euro Disney och åker berg och dalbanor tills man kräks.
Perfekt.
Senast jag var där begav vi oss ner i underjorden för att gå i katakomberna.
Det var en ruskigt mäktig upplevelse, och smått klaustrofobisk stundtals.
Det blev en hårdrocksoverload med alla benknotor och dödskallar överallt.
Därför blev jag lite nyfiken på As Above, So Below då den utspelar sig i katakomberna i just Paris.
Det är en väldigt speciellt plats, och man kan känna att det är något lurt där nere i gångarna.
Perfekta platsen för en skräckfilm, helt klart.

Scarlett (Perdita Weeks) är på jakt efter Filosofernas Sten (är det Harry Potter jag råkat bränna igång?).
Filmen börjar med att Scarlett är i Iran och försöker hitta en ledtråd till den slutgiltiga "skatten" innan delar av området hon är i sprängs.
Informationen hon får ifrån Iran leder henne till katakomberna i Paris.
Väl på plats lyckas hon och hennes kompanjon George (Ben Feldman) hitta ett gäng som kan fixa in dem ostört i katakomberna, för att finna den öppning de letar efter.
Gänget blir lockade av Scarlett att området de söker ännu inte är hittat, så de räknar med både belöning och äventyr.
Väl nere i katakomberna börjar letandet, och när de hittar en ingång till området så blir den katakombkunnige Papillon (Francois Civil) nervös och vill gå en annan väg.
Den öppning som Scarlett anser leder till det de söker är "ondskefull och folk som går in kommer inte ut" enligt Papillon.
När en av vägarna kollapsar bakom dem så börjar det bli underligt, vägar försvinner och de verkar gå i cirklar.
Någon eller något verkar inte vilja att de ska hitta fram till det de söker....

Skakig handkamera - check.
"Dokumentär" - check.
Beprövade knep i den moderna skräckfilmen, som i de flesta fall inte är till filmens fördel tyvärr.
As Above, So Below rör sig i något gränsland mellan att vara fungerande med det handhållna, och att trampa över till när man blir irriterad.
Miljöerna de rör sig i är ju otäcka och extremt speciella, och då tycker jag de borde göra det mesta av det.
Men stundtals blir det som brukligt är i filmer av denna sort att det skakas och sveps lite för mycket så det inte utnyttjas alls.
Det blir sällan så klaustrofobiskt och jobbigt som jag skulle vilja, tyvärr.
Jag lider inte av klaustrofobi men kände stundtals i de där gångarna att det var bra långt upp till ytan när man gick där.
Den känslan hade jag önskat att man skulle få filmen igenom, så att det skulle vara direkt jobbigt att se den.
Tyvärr är det inte mer än något tillfälle jag känner att jag behöver sträcka på mig och dra efter andan lite djupare.
Det är inte fruktansvärt, men det blir inte så bra som idén antydde när man först läste om filmen.
Det är först mot slutet som jag tycker rummet börjar komma mer till sin rätt, men då är det också mycket hjälpt av ett bra ljudspår.

As Above, So Below lyckas bra på en hållpunkt och det är just ljudet.
För ljudeffekterna och användandet av rummets ljud, exempelvis är ett skrik som ekar briljant använt, ekon och liknande är riktigt, riktigt bra.
Där det brister i klaustrofobi med kameran så bjuder ljudet iallafall upp till dans.
Hade de två lyckats matcha varandra hade det kunnat bli riktigt bra, men som sagt faller kameraarbetet efter.
Med tanke på ljudet blir det också lite tråkigt, men väntat, att det blir jump scares av många scener.
Är ju också ett knep för att få enkla skrämselscener, vilket återigen det inte borde behövas i en film som handlar om tunnlar med kilometer av döda människors ben från golv till tak.
Det borde ju räcka för att få folk att sätta popcornen i vrångstrupen bara det.
Men tyvärr är det jump scares precis där man kan tänka sig och på precis det sättet man kan tänka sig.

As Above, So Below är okej att se en gång, men efter att man sett den känner jag att det finns mycket obesvarat och mycket som de kunde utforskat mer.
Det är speciellt en scen där man får se något som kan tänkas vara en slags kult stå och mässa i ett rum.
Det utforskas noll vidare, och det blir då bara ett störande moment som är helt onödigt att ha med om de ändå inte går vidare med det, vilket jag gärna sett.
Man är ju en sucker för sekter och religiösa nötpåsar på film.
Tillika lämnas ganska många frågor angående karaktärerna, som de öppnat upp för att det skulle komma svar på.. men icke.
Det känns stundtals som att delar är hoprafsade lite "bara för att".
Men visst, delar av filmen, speciellt mot slutet så drar det igång och är vissa scener jag verkligen gillar.
Tyvärr räcker det inte för att höja betyget något nämnvärt.
Det blir inga direkta överraskningar i en film som faktiskt hade potential att bli intressant.
Miljöerna finns och storyn är ändå helt okej så det fanns ju möjligheten att få fram en bra skräckrulle, men tyvärr faller den relativt platt.
Inte jätteuselt som sagt, men det blir en dussinfilm till sist av det ändå.
Filmen får mig peppad att åka till Paris igen, och kanske ta en avstickare nere i katakomberna.
Nu hoppas jag bara att någon kan ta tillvara på den miljön och göra en riktigt bra skräckrulle som hänger kvar i ens skalle lång tid framöver.
As Above, So Below är sevärd en gång eller så, men lär inte bli någon film man kommer ihåg någon längre tid.
Så intressant blir den tyvärr aldrig.

Soares-skalan:
- Underhållningsvärde: **
- Effekter: **
- Skådespeleri: **
- Helhet: **