Hostel (2005)

Title: Hostel
Year: 2005
Dir: Eli Roth
Review: M Original
***

Det finns två saker om följer med att vara en tvättäkta skräcknörd som är otroligt provocerande.
Det ena är alla som inte kan se skillnaden mellan filmisk underhållning och verkligheten.
Alla dessa moralens riddare som minsann ska berätta vilken sorts människa man är när man kollar på "sådant där skräp".
Att man är en ganska fredlig typ som tycker det verkliga våldet på nyheterna är ruggigt spelar ingen roll, för kollar man på skräck är man ju såklart en psyksjuk våldsrunkare som spetsar småbarn mellan måltiderna.
Måltiderna.. ja, det är ju såklart offrade oskulder man sätter vampyrgaddarna i.
Den andra åkomman man får dras med är yeah dude-folket som minsann aldrig tyckt en film varit läskig eller otäck.
De sitter också gärna och skriver "jag har sett värre" på forum internet runt där filmer på riktigt våld visas.
På något magiskt sätt har de alltid sett något värre, men ändå aldrig tyckt något varit äckligt.... magi.
Ingenstans blir yeah dude-mentaliteten tydligare än med Saw (J. Wan 2004), Hostel och efterföljande filmer i liknande stil.
Min fascination för skräck kommer ifrån att jag blev hur rädd som helst när jag var mindre.
En artikel om Return Of The Living Dead (D. O'Bannon 1985) skrämde livet ur mig, och ärrade mig verkligen.
Någonstans där föddes ändå nyfikenheten, precis som när man lär sig känna någon slags kittling av berg och dalbanor.
Men detta är såklart helt förkastligt för de som faller in i yeah dude-facket.
De som tröttsamt spelar Allan i brallan på diverse skräckforum och hela tiden ska nämna vilka "sjuka rullar" de sett och inte sällan lägger in den vidrigt överskattade och genomusla A Serbian Film (S. Spasojevic 2010) oavsett vad som efterfrågats eller diskuterats.
Själv sitter man mellan dessa två grupper av ägg och vill sticka en gaffel i öronen för att slippa höra eländet.

Backpacking genom Europa är ju en välbekant syssla som många gör.
Det partajas, dricks, intas diverse olika substanser och kroppsvätskor nog för att fylla Vättern utbyts på inrökta vandrarhem.
Paxton (Jay Hernandez), Josh (Derek Richardson) och Oli (Eyhor Gudjonson) är i Amsterdam och gör det turister allt som oftast gör i den staden.
De nyttjar hippietobak, betäcker de lokala glädjeflickorna och beter sig som riktiga douchebags.
På plats får de tips om att de borde söka sig till Bratislava där amerikanska killar är det senaste heta och de slipper brottas med så mycket andra turister för att skaffa sig tillfälligt damsällskap.
Med buktande byxor reser de dit så fort tåget bär dem, varvid de under resans gång på tåget träffar en sliskig typ.
Väl på plats i Bratislava är det vägg till vägg med toplessdamer, spabesök och dunkande discotakter.
Efter en stadig natt hittar de inte Oli, som enligt ett kryptiskt sms till sist verkar ha åkt hem.
Det uppdagas ganska snart att den sliskiga typen på tåget, alla de galanta damerna som lockar med killarna på fest och vandrarhemmet de är på inte vill någon väl.
Josh vaknar upp i ett rum, fastlåst i en stol och framför honom står en man klädd i mask, slaktarförkläde och skyddsdräkt.
På ett bord vid sidan av ligger allskönes tortyrinstrument och väntar på att användas.
Utan sina vänner börjar snaran sakta dras åt runt Paxton också...
I ett främmande land, utan vänner och med vad som verkar vara hela staden emot sig måste Paxton på något sätt försöka hitta sina vänner och lämna Slovakien.
Men det är lättare sagt än gjort...

Har tidigare diskuterat Eli Roth på den här sidan, och jag vill ju verkligen gilla hans filmer.
Han är en skräckpeppande typ som har koll på film, men det översätts inte helt bra till de filmer han själv gör tyvärr.
Hostel lider riktigt ordentligt av det tyvärr, då jag tycker att grundstoryn är både rå och nyskapande på många sätt.
Såg den på bio när den släpptes och känner precis samma sak idag när jag ser om den.
Det är för mycket flörtande med MTV-generationen första delen av filmen.
Känns på många plan som en dålig musikvideo med avklädda damer och "skönt festande".
Det pågår så länge att man till sist frågar sig om det är en skräckfilm man kollar på eller om det är upptakten till någon slags horisontalfilm, för det är precis så mycket bara bröst iallafall.
Dröjer i runda slängar halva filmen innan det sätter igång på allvar.
Det är, när det gäller en film som denna, alldeles för lång tid och jag iallafall tröttnar på de åmande damerna och de blankögda kåtbockarna riktigt fort.
Det är synd då själva idén är kul och skulle verkligen kunna blivit en bra och nyskapande film, men för egen del faller det för mycket på musikvideotramset för att kunna bli en klassiker.
Plus att skådespeleriet inte är toppklass direkt.
Det styltar och känns spelat på ett lite skavande sätt.

För att ge en positiv reaktion så är effekterna bra, och det är ju ingen överraskning då Greg Nicotero varit inblandad.
Man slipper dataeffekter och vissa av scenerna är riktigt elaka, sådär så man vrider sig, men det räcker inte för att vinna över mig.
Plus att Hostel gav upphov till det töntigaste av uttryck någonsin, "tortyrporr".... man kan inte annat än sucka av eländet.
Delar av scenografin är bra, då tänker jag på lokalerna där själva grundstenen i filmen utspelar sig.
Mycket andra delar av film känns sådär nytt och fräscht, men de lyckas få en unken känsla på lokalerna där elakheterna utselar sig.
Om det bara hade kommit in tidigare hade kanske Hostel varit den där filmen man önskar att den vore.
Men för tillfället så är den som jag sagt en transportsträcka modell töntig musikvideo.
Det blir inte bättre av att det kom två uppföljare där del 3 (S. Spiegel 2011) är en riktig mögelmagnet.
Men jag ska inte vara så elak mot Roth, för idén och delar av filmen är intressanta och bjuder på en del överraskningar.
Det är bara att filmen inte håller hela vägen, eller ja, den börjar för dåligt för att jag ska återfå någon slags intresse direkt.
I biosalongen gav jag och mina kamrater varandra en uppskattande nickning när Takashi Miike dyker upp i en cameo.
Men som sagt, den börjar för dåligt för att bli en bra film oavsett om det finns bra delar i filmen.

Visst, man kan se Hostel en och annan gång, men den är ingen blivande klassiker på grund av att det är en bra film.
Snarare kommer den nog kommas ihåg för alla dessa yead dude-människor som osnutet sitter på forum och gapar.
Att de minsann såg Hostel på bio och medan andra vred sig i obehag när ögon klipps av eller hälsenor gapar öppet så satt de och gäspade, runkade till beheading-videos på någon obskyr hemsida med ena handen och skrev att de "minsann sett värre" med andra handen.
Om Eli Roth bara slutade försöka göra dessa nötter till lags och gjorde nyskapande skräckrullar med old school-feeling skulle jag iallafall bli en gladare människa.
Håller tummarna för hans nya giv.
I den uppsjö av liknande rullar som kom så håller sig dock både Saw och Hostel ganska bra, för de har iallafall något av en story man kan köpa.
Men blivande kultklassiker.... nja, jag är tveksam.