Title: The Warriors
Year: 1979
Dir: Walter Hill
Review: M Original
***
New York, New York... staden så guld att de namngav den två gånger.
Under en resa till USA 2001 åkte vi igenom staden iallafall, även om vi inte var där mer än på två flygplatser.
Taxichauffören svarade att det var "rough living" att bo i New York.
Vi såg framför oss scener ifrån The Warriors, Taxi Driver (M. Scorcese 1976) och Death Wish (M Winner 1974) där vi satt storögt och ivrigt lapade i oss av landskapet utanför taxifönstret.
Man ville bara snärja på sig en skön skinnväst, ett par tajta jeans och ge första bästa person man såg en rejäl dagsedel mitt i plåten.
70-talets New York alltså... det finns inget som gör sig så bra på film.
Cyrus (Roger Hill) har samlat ett stort antal av New Yorks gäng för att framföra sin idé om hur de tillsammans ska kunna ta över gatorna.
Alla gängen är där med 9 personer och inga vapen, men mitt ibland gängen finns det dock ett vapen.
Cyrus skjuts ner av Luther (David Patrick Kelly) som i paniken som uppstår skyller allt på The Warriors från Coney Island.
Långt hemifrån och med alla andra gäng i hasorna försöker Swan (Michael Beck) att oskadda ta sig tillbaka till sitt egna säkra område.
På vägen hem till säkerheten träffar de på allskönes våldsamma typer men även Mercy (Deborah Van Valkenburgh) som hakar på.
Gänget har en lång väg tillbaka, och via ett radioprogram så meddelas hela tiden var ungefär de håller hus så resan blir hela tiden ännu svårare.
Det blir en lång våldsam väg att ta sig hem både till fots och genom tunnelbanesystemet.
Bara introt på The Warriors är ju lysande, och så snyggt så man storknar.
Gängens utseende är 5.0 och som jag redan nämnt i inledningen är ju New York under 70-talet en perfekt plats för skitiga, stökiga rullar.
Ljuden, smutsen och allt runt omkring är så perfekt att man skulle kunna tro det är tillrättalagt i efterhand, men icke då.
Runt inspelningen smög tydligen också några av New Yorks riktiga gäng omkring och försökte skapa oreda.
Att det dessutom utbröt en del uppgörelser på biografer som visade The Warriors gör ju bara filmen ännu mer pärla.
Ja, inte för de som råkade i luven på varandra kanske, men för oss som på säkert avstånd beundrar gängmentaliteten och looken på filmen.
Directors cut-versionen gör en spin på att The Warriors har en seriekänsla.
Tillagt nu är bildrutor där det blir tecknat och att det vänds blad som i en serietidning.
Allt för att ytterligare öka på seriekänslan, och det stör inte nämnvärt faktiskt.
Hade ju lätt kunnat bli lite ostigt, men det är på rätt sida av skalan, så inga konstigheter.
Kan inte se direkt om det är några extrascener, men lite upphottad och sen serierutescenerna gör det till en ganska kul nyutgåva.
På dvd'n finns också en rad extramaterial, där en dokumentär om filmen är intressant och rolig.
Några av skådespelarna är med och minns, och sådant är ju alltid roligt att se.
På tal om skådespelarna tycker jag att de håller en bra nivå i filmen.
Det är ingen som direkt gör bort sig, och det är sammanbitet och allvarligt i en film som mycket väl skulle kunna blivit en parodi på sig själv med fel utförande.
David Patrick Kelly är ju alltid sliskig, och ingen ändring på det i The Warriors.
Effektmässigt är det ju inget att diskutera, men en del fightscener som är bra uppstyrda i mina ögon.
Scenografin och kläderna är filmens riktigt stjärnor.
Storyn i filmen är väldigt simpel, och mer lull lull hade bara gjort den en otjänst.
Less is more som de säger, gäller ju inte alltid men i detta fallet är det precis så.
Såg The Warriors många gånger hemma i en kompis lya för en sådär 15 år sedan.
Det är en tidlös klassiker som visar upp ett New York som inte finns längre.
I dessa dagar när gäng sprider otyg, skjuter på varandra och gör allskönes osköna grejer kan jag ju känna att det borde vara mer som i The Warriors.
Lite snygga gängkläder, luftigare frisyrer och skönt 70-tal, men det är nog för mycket begärt.
Hur som helst så är The Warriors en kultrulle, och det förtjänar den att vara också.
Snygg, hård och skitig... som en film av den här kalibern ska vara.
Kul twist med de nya tilläggen, så det är ingen tvekan att man köpa Ultimate Directors Cut även om man har den gamla utgåvan.
Come out to pla-a-ay!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar