Ha Ett Underbart Liv (1992)

Title: Ha Ett Underbart Liv
Year: 1992
Dir: Ulf Malmros
Review: M Original
****

Rulla ut den röda mattan inför en svensk lök-klassiker, en bortglömd pastejfilmskatt?
Ja, det skulle vi i T.O kalla den då den har allt som krävs för att bli en och en halv timmas god underhållning.
Dåliga skådespelare, ett rätt taskigt manus, one-liners man kan använda i allskönes vardagliga situationer och dessutom retar den gallfeber på Kull Original.
Den är dessutom en ruskigt osnygg historia då den är gjord på det förkastliga 90-talet.
Allt är med andra ord helt i sin ordning.

Vi får följa Peter (Per Löfberg) som likt den pajas han är gör militärtjänstgöring uppåt i landet med svajade resultat.
Allt medan han idisslar fram sina repliker råkar han ut för diverse upptåg.
Oavsett om alla sakerna är hans fel ska han självklart skylla på andra.
Efter en actionspäckad scen (återigen hans eget fel) träffar han Hanna (Lina Perned) som jobbar för en lokal blaska.
När hon tagit några foton av honom i en av dessa självförvållade situationer måste han självklart försöka lösa detta dilemma... genom att sätta sig ytterligare i klistret.
Utöver detta debakel, plus att han tjabblar bort lumpen så får han också reda på att hans flickvän i Stockholm är otrogen med hans kompis.
Äventyret för att ta sig till Stockholm kan börja!
Genom ett ödets vingslag hamnar Peter och Hanna i samma bil, med hennes pappa Dick (Kjell Bergkvist) i hälarna.
Utmed vägen träffar de på allskönes sköna typer, alltså precis vad man kan förvänta sig av en sådan här film.
Sen kommer den ack så oväntade vändningen såklart.
Som sig bör.

Vissa skulle kalla det någon slags road movie, andra en romantisk komedi... jag kallar den en a-grade lök.
Dock på rätt sida av lök, för underhållande är den i all sin pajighet.
Det är det yxigaste skådespelet i en svensk film någonsin.. något värre än när Noomi Rapace steglade Stieg Larssons böcker.
I samma skola som Paolo Roberto får man nog placera Per Löfbergs framträdande i denna stänkare.
Men med mer av ett självgott flin på läpparna hela tiden, istället för Paolos vindögda surkålsnylle.
Kjell Bergkvist håller ju en god nivå på skådespelandet, och levererar idel sköna kommentarer där: "Jag heter Dick, det betyder kuken på engelska..." är den mest minnesvärda.
Dyker upp en del andra kändisar i diverse småroller allt medan Per Löfberg tuggummisnaskar sönder manuset och Lina Perned gnäller fram sina repliker.

Ha Ett Underbart Liv har gjorts många gånger innan och efter, med bättre resultat.
Det känns igen och hela upplägget rullas ut som en gammal välbekant trasmatta.
Men, som jag skrev i början, den är så pass pajig att den sticker ut som en flisa glas i hålfoten.
När det ska vara seriöst sitter man och fnittrar för det är så otroligt ostigt framfört och manuset är så krystat.
Det blir liksom aldrig spännande, sådär fartfyllt som Ulf Malmros kanske trodde när han lät nattlampan lysa och han gned fram manuset.
Slutet är så väntat att en blind och dövstum skulle kunna ropa ut det vid första anblick.
Så förvänta er ingen twist direkt.. eller ja, ett genomarbetat och eget manus är också för mycket begärt.
Det ni får är 1 timme och 30 minuter svensk padda filtrerat genom två av sveriges sopigaste skådespelare.
Per Löfberg ursäktas lite för han är med i Evil Ed (A. Jacobsson 1995), men det är också det enda han kan ursäktas för i sitt skådespelarliv.
Lina Perned ursäktas för.... eh, hon..... nej, det finns nog inget.

Ha Ett Underbart Liv är en sådan där film som du ska se under rätt omständigheter.
Med några kamrater som uppskattar b-rullar, på en bra dag och gärna en lätt trötthet ska infinna sig så att man tycker allt är lite roligare hela tiden.
Då är den en sådan där pastej som vi i T.O-lägret uppskattar till fullo.
Men förvänta er ingen svensk klassiker för tidernas tider.
För allt i världen... glöm inte vad Dick betyder på engelska.