Deranged

Title: Deranged
Year: 1974
Dir: Jeff Gillen & Alan Ormsby
Review: M Original
****

De flesta med öga för skräckgenren eller ett intresse för obskyra figurer har stött på namnet Ed Gein.
Mannen som låg till grund för Leatherface med familj, Buffalo Bill i Silence Of The Lambs och Norman Bates i Psycho.
Han var en nekrofil, gravplundrare, mördare och hade sin mammas döda kropp hemma i sitt hus.
Han gjorde även föremål av ben och skinn från de kroppar han grävt upp på kyrkogården.
Deranged är ett försök att i närheten av sanningen berätta om Ed Geins liv och brott.
Som alltid i film så svävar de bort ifrån sanningen, gissar och yxar till det lite för effektens skull.
Men överlag hålls det så vitt jag minns av historien relativt nära sanningen.

Deranged berättar historien om Ezra Cobb, som bor med sin djupt religiösa och sjuka mor i ett landshus.
När modern dör i en av filmvärldens kanske osmakligaste dödsscener så rasar hela Ezras värld.
En värld där alla kvinnor är "sluts with pus-filled sores" enligt hans mor och han bara kan lita på hennes ena vän då hon är "a fat one".
Ezra lever i tron om att hans mor egentligen inte är borta och håller hennes rum i ordning.
Han gräver till sist upp hennes grav och tar med liket hem, och när det mer och mer ruttnar måsta han ta hjälp av färskare kroppar.
Det som börjar med en ensam människa, förvirrad och hjärntvättad av en religiös fanatiker slutar i film och litteraturvärldens kanske mest parafraserade "skurk".
När polisen till slut anländer till Ezras hus hittar de förrutom en mängd kroppsdelar och några lik även den färska kroppen från en ung kvinna i staden.

Historien om Ed Gein har kommit att intressera många, och som nämnts inspirera till en av mina absoluta favoritfilmer: The Texas Chainsaw Massacre (Hopper), även den från guldåret 1974.
Deranged är snarlikt lika spekulativ och närgången i sitt våld, men aldrig utan att tappa kontakten med verkligheten.
Det är skitigt, man känner verkligen hur det stinker genom tv-rutan och det är ruttet rakt igenom.
Scenen där Ezras mammas kamrat har en seans för att framkalla sin döda make är direkt plågsam, och mammans dödsscen är osmaklig på gränsen till outhärdlig.
Filmandet och kameraföringen känns extremt dokumentär, en känsla man sällan får numera med alla bra kameror.
Roberts Blossom som spelar Ezra Cobb har ett både underligt och passande ansiktsmönster.
Han känns genom hela filmen ärlig och trovärdig i rollen som den sjuke Ezra.
Jag ska inte säga att Deranged är i samma toppklass som Texas Chainsaw Massacre, men den hör till en av de bättre filmer i denna genre och följer inte långt efter massakern.
Filmen har släppts på en tysk utgåva på dvd för inte så länge sedan, och den är helt oklippt.
Intressant för den, likt mig, Tom Savini-dyrkande filmnörden är att vår mustachprydde hjälte varit delaktig i effektmakeriet.
Deranged är en bortglömd pärla från 1970-talet och det gläder mig att den åter finns tillgänglig och nu på dvd.