XTRO (1983)

Title: XTRO
Year: 1983
Dir: Harry Bromley Davenport
Review: M Original
***

1982 kom E.T the Extra Terrestrial (S. Spielberg 1982) och slog ner som en bomb.
Rymdvarelser hade ju varit på tapeten innan men blev nu verkligen det senaste skriket.
Medan E.T tultade omkring och sken upp med fingret så var det ju bara en tidsfråga innan dennes elake rymdkompis skulle landa på planeten.
Då har du XTRO att sänka tänderna i.
Den har till och med kallats Anti-E.T, så här är det inga välgörare från stjärnorna vi har att göra med.
Snör på er säkerhetsbältet och sitt ner i båten för det här är en resa det.

Tony (Simon Nash) är ute och lattjar med sin pappa Sam (Philip Sayer) när himlen plötsligt svartnar och ett skarpt sken uppenbarar sig.
Sam rövas bort av något.. eller gör han det?
Tre år efter incidenten tror Tony fortfarande det, medan hans omgivning säger att pappan lämnat dem.
Mamma Rachel (Bernice Stegers) har gått vidare och bor nu med Joe (Danny Brainin) som försöker så gott det går att vara en förebild för Tony.
Tony vet säkert att pappan en dag kommer att komma tillbaka till honom.. och en kulen natt syns skenet igen.
Två personer undersöker skenet och träffar då på en varelse som tar de båda av daga.
När Rachel ska hämta Tony i skolan får hon veta att han redan gått... med sin pappa.
Helt plötsligt står Sam där igen, och säger att han inte vet var han har varit någonstans de senaste tre åren men nu är tillbaka.
Men något är underligt med honom, var har han varit egentligen och varför ser Tony honom äta ormägg?
Det är något som inte stämmer...

Det som slår mig när jag ser om XTRO igen är hur underlig den känns.
Den har en olustig känsla över hela sin framtoning, och i kombination med den väldigt underliga musiken och en del mycket skruvade scener blir det ännu mer påtagligt.
En scen som innefattar en dvärg i clownsminkning är riktigt skum och skulle kunna passa i vilken David Lynch-rulle som helst... eller vilken feberdröm som helst.
Enligt regissören var tydligen den underliga vibben som ligger som en blöt filt över filmen inte direkt något han tänkte på eller försökte uppnå.
Jag har lite svårt att se hur han inte märkte av den lustiga känslan eller att han utan vetskapen om det skapade en så underlig film.
Vi får ju trots allt se en vuxen man födas ur en kvinna och ett barn suga ut kroppsdelar genom några slags vidriga blåsor.
Sen har filmen också en sexuell underton som bara bidrar till att göra filmen annorlunda och knepig på bästa manér.
Det är rent 80-talsgodis man bjuds på med XTRO.

Filmen är som sagt väldigt underlig överlag, och det gör den intressant också.
Manuset är väl kanske inte supergenomarbetat, men det är roligt och annorlunda så det gör inget om det inte bjuds på djupa personporträtt eller någon närmare karaktärsutveckling.
Man får veta det man behöver veta om de medverkande, och i en sådan här film räcker det bra med det.
Det är ju trots allt storyn som är det viktiga.
Skådespelarna är träiga och inte så bra, men inte heller det stör.
Det är ju en såkallad b-film trots allt, och så länge underhållningen är på sin plats kan man leva med lite yxiga skådisar.
Upptäckte att en filmisk ungdomskärlek jag hade är med, nämligen Maryam d'Abo från Bond-filmen The Living Daylights (J. Glen) som jag såg jämt när jag var liten.
En fröjd för ögat, och kul att se henne i en sådan här stänkare som första film.
Är ju många som börjat sin filmresa med liknande filmer, så inga konstigheter med det.

Filmen är filmad sådär skönt brittiskt ruttet också, eller "verkligt" som jag sa när jag var yngre.
Att färgerna är lite off och inte sådär skarpa och pastelliga som de ofta är i dyrare produktioner.
Detta höjer också upp betyget då det känns ännu lite ruttnare, dock ska sägas att det inte på något sätt är dåligt.
Det som ej heller är dåligt är effekterna som håller bra klass.
Våldsscenerna är elaka och monstersminkningen är kul också och känns inte billig eller fånig.
Man skulle ju kunna tro att en sådan här rulle skulle ha lite halvtaskiga effekter, men icke.
Filmen har ett bra tempo, är underhållande och som sagt så är effekterna bra.
Är någon ljuseffekt som kanske kunde fått stå åt sidan, men i övrigt är det inga bekymmer.

XTRO fick en rad uppföljare, men de har jag inte sett.
Kanske dags att suga ner rymdvarelsemunnen i dem också och hoppas de har samma underhållningsvärde som del ett.
För den är kul och den bjuder på en hel del minnesvärda scener.
Skådespeleriet är som sagt ingen höjdare, men det är försumbart för den skruvade och underliga känslan på hela filmen.
Man stoppar ansiktet fullt med popcorn, fnissar åt skumheterna och sen så hoppas man slippa drömma om den obehagliga clowndvärgen när man bäddar ner sig för natten.
Det är en anti-E.T, det är en 80-talsstänkare och den förtjänar att finnas i sitt oklippta original på DVD numera.
Så tack Njuta Films för en svensk utgåva.
Se till att klä er i finaste rymddräkten, öppna gluggarna mot himlen och ha XTRO rullande på tv'n.

Soares-skalan:
-Underhållningsvärde: ***
- Effekter: ***
- Skådespeleri: **
- Helhet: ***