Evil Dead

Title: Evil Dead
Year: 2013
Dir: Fede Alvarez
Review: M Original
****

Evil Dead (S. Raimi 1981) är och förblir en av mina absoluta favoritfilmer.
Lågbudget, skitig, rolig, våldsam skräck som andas entusiasm och lekfullhet.
Uppföljarna håller samma standard, och precis som med George Romeros originaltrilogi har alla en speciell favorit.
Kan inte ens räkna hur många gånger jag såg Evil Dead II (S. Raimi 1987) när jag spelade in den från tv, på den tiden kanal 5 visade mängder av bra filmer dygnet runt i stort sett.
Det blev en ständigt återkommande film att se efter skolan när man var yngre.
Specialversionerna av Evil Dead och Evil Dead II på dvd, med tillhörande "book of the dead" var ett givet köp.
Rykten började sväva omkring på diverse forum, att Evil Dead var näst ut på tur att göras en remake av.
Återigen började det krypa i kroppen av irritation inför detta faktum.
Detta till trots valde jag att gå på premiären av filmen.
Gick in i det med tanken att jag skulle hata filmen, men det blev inte hela sanningen.
Evil Dead 2013 är inte Evil Dead 1981, och den försöker inte riktigt vara det heller.
Man känner igen grundpelarna från originalet, men all humor är som bortblåst.
Borta är också lekfullheten ifrån originalet, och det är en svår balansgång med seriositet, det kan hjälpa eller stjälpa en film.

Filmens grund skiljer sig inte nämnvärt, det är 5 ungdomar som ska till en stuga ute i skogen och där finns det en ondska som väntar på att släppas lös, kort och koncist.
Anledningen stavas dock inte fest och sex denna gång, utan för att hjälpa Mia (Jane Levy) bli kvitt sitt drogberoende.
En annorlunda twist jag kan uppskatta, då det faktiskt förklarar varför de inte bara lättar när hon börjar bete sig knepigt.
Väl på plats, och vi som tittare vet ju redan att det sker tveksamheter i stugan, börjar det dyka upp oklarheter.
Källaren är full med kattlik och en bok inlindad i taggtråd hittas.
Självfallet så öppnar en av stugbesökarna upp boken och börjar läsa.
Då blir det, som sig bör, ett rejält stök i stugan (gladporrtitel månne?)
För stökigt, det blir det, utan någon som helst tvekan.

Den alltjämt kunnige skräckkonnässören Crippenstein sa tidigt att filmen skulle baseras mycket på "practical effects".
En strimma av hopp tändes att man skulle slippa allt datalarv som skriker låtsas lång väg.
Turligen nog stämde det, och man slapp nästan alla dataeffekter, förutom en tidig scen, men det kan förlåtas då man i övriga filmen slipper det i mångt och mycket.
I biomörkret kände jag att filmen faktiskt var helt okej, ingen Evil Dead, men helt okej för att vara en skräckfilm anno 2013.
Det är där som det skär sig lite, jag vill tycka bra om filmen, men det retar mig att titeln måste vara från en annan film, speciellt en genreskapande sådan.
Kan inte släppa det, och även efter filmen är klar retar det mig att den heter Evil Dead.
Är precis samma känsla som efter Dawn Of The Dead (Z. Snyder 2004), man gillar det man ser men hjärnan blockerar det för man vet att namnet tillhör något annat, mycket bättre.
Hade hellre sett att de gjort som de gjort med Halloween-serien eller Hellraiser, att göra uppföljare istället.
Kanske hade varit mer ursäktande då, men troligen inte om jag ska vara ärlig.
Vi får lite nickningar som man som nörd uppskattar, men det räcker inte till för att rädda att den faktiskt heter det samma som en av mina favoritfilmer.
Men, jag tycker ändå att filmen är underhållande, och våldet är riktigt bra.
Så bra att killen bredvid mig i biomörkret som häftigt försökte imponera på sin tjej nästan svimmade vid några av de blodigare scenerna.
Bättre lycka nästa gång unge man, eller låt tjejen gå själv eftersom hon inte spaghettibenade ut ur salongen.

Till skillnad från exempelvis Maniac (F. Khalfoun 2012) är inte Evil Dead så pass helgjuten som jag tyckte den var som remake.
Den var absolut bättre än vad jag först trodde, men det går inte att blunda för att den inte gör originalet rättvisa.
Borta är humorn, och den där känslan att de som gjort filmen verkligen brinner för filmen de gör.
I originalet känns det som att alla inblandade bodde i den där ruttna stugan dygnet runt tills filmen var färdig.
Denna är mer hotellrum och komma till en studio som ser ut som en stuga, tyvärr.
Det känns lite för rent för att den där riktigt skabbiga känslan ska infinna sig.
Men i ärlighetens namn tyckte jag att Evil Dead ändå var underhållande.
Den hade utan tvekan kunna varit mycket sämre.
Man fick rejält med filmvåld och en story som ändå bjöd på något till skillnad från många, MÅNGA andra nyare skräckfilmen.
Har sett om den efter biopremiären och det måste ju betyda att den gav mig något.
Uppskattar den främst för att den effektmässigt känns old school, som om gänget från Guinea Pig (S. Ogura 1985) fått rejäl budget.
Det är blodigt, vidrigt och riktigt elakt stundtals, och man får en rejäl blodskjuts för att återigen nicka mot originalet.

Är Evil Dead 2013 en framtida klassiker man kommer prata om 30 år in i framtiden?
Troligen inte, den har inte den där pondusen som klassiker har.
Dock ska sägas att den är bättre än mycket annat som släpps som skräck i dessa dagar, och därav förtjänar den uppmärksamheten.
Förhoppningen i en nörd som mig är ju som alltid att de som ser den nu, som inte sett originalet, får upp ögonen för1981-versionen.
Jag blev underhållen under filmens gång, och lämnade biografen utan att vara direkt sur.
Smolket i bägaren är som sagt filmnamnet, speciellt eftersom den inte är en direkt remake utan en ny film, med ingredienser från originalet.
Det går inte att se förbi i mina ögon.
Underhållande, men med en besk eftersmak.
Medan jag ser den nu märker jag att jag sneglar mot dö dödas bm som står där i hyllan och blickar ner mot mig.
Man kan inte slå en klassiker, oavsett hur väl man försöker.