Shivers

Title: Shivers
Year: 1975
Dir: David Cronenberg
Review: M Original
****

"You are 18 years of age? Otherwise we can't sell it to you.."
Innan internet och det enkla filmköpandets tid var det lite mer jobb bakom att köpa sina favorittitlar.
Sverige censurerade fortfarande skräckfilmer extremt hårt, så min blick gick stundtals till England.
En reklam i den utmärkta tidning Dark Side fanns ett antal titlar mitt osnutna jag ville lägga vantarna på.
Bland annat Evil Dead (S.Raimi 1981), som i den svenska utgåvan var i stort sett omöjlig att se pga alla klipp.
Men även Shivers och Rabid (D. Cronenberg 1977) plus några titlar till.
Hade läst om Cronenbergs filmer i Dark Side och lockats av dem, mycket pga den stora artikeln om Naked Lunch (D. Cronenberg 1991).
Så jag tömde min spargris, tog mod till mig och ringde det långa numret till England.
På tonårssprucket vis försökte jag lura filmkillen att jag minsann var över 18.
Tydligen lyckades jag, för några veckor senare kom paketet med filmerna.
I efterhand har jag förstått att även de utgåvorna var censurerade, men inte lika hårt som de svenska.

Shivers blev en film som ärrade mig för livet, känner fortfarande ett obehag av vinds/källarutrymmen med trädörrar.
Sen ifrågasatte den ju ens sexuella moral också, även om det kom mycket senare med sådana frågor.
Vi befinner oss i bostadskomplexet Starliner Island där en forskare släppt loss en parasit som tar över sin värd.
Detta scenario har vi ju mött på tidigare och senare i filmvärlden, men sällan på ett så skevt sätt som i Shivers.
Är som vanligt i Cronenbergs tidiga filmer en slags kroppslig skräck där kroppen ändras och man ställs inför ett moraliskt dilemma om det är fel, eller om man ska omfamna ändringen.
I andra recensioner och diskussioner kring Cronenbergs verk har frågor om revolution och förändring uppstått.
Ofta är det ju biologisk ändring, en slags evolution eller som i Shivers att en biologisk förändring gör en samhällelig förändring.
Parasiten i Shivers gör sin värd till en sexuell galning helt utan moraliska regler eller samhälleliga regler.
Det är en av sakerna som är obehaglig med Shivers, att det vi lärt oss att misstycka emot helt plötsligt blir "normalt" för den med parasiten i sig.
Att människan inte kan säga emot, eller vill säga emot.
Ska vi se parasiten som en omskrivning av den totala friheten att göra precis vad man vill?

Storyn är intressant, och ovanlig även om man osökt drar paralleller till senare filmer, men det är ju inte Cronenbergs fel.
Man kan hitta litteraturnickningar i filmen, från exempelvis ärkesnuskot Markis De Sade.
Vilket känns helt i sin ordning då han ansåg att de sexuella spärrarna människor har är förkastliga.
Skådespeleriet i filmen är överlag helt okej, även om man inte direkt får någon djupare kontakt med någon av huvudpersonerna.
Det är en zombiestämning över hela filmen man kan känna igen från George Romeros filmer, med den där klaustrofobiska känslan av att huvudrollspersonen inte har någonstans att ta vägen.
Miljöerna i Shivers är det jag fastnade ordentligt för.
Det är avskärmat från omvärlden, instängt och "säkert" men det säkra är vad som gör att allt faller ihop.

Håller Shivers såhär 38 år senare?
Ja, det tycker jag absolut.
Den är fortfarande obehaglig, klaustrofobisk och lämnar dig med en hel del tankar när sluttexterna rullar.
Plus att man kollar snett på nästa person råkar ha minsta sängkammarblick emot dig.
Cronenbergs senare filmer har inte nått samma intresse hos mig som hans tidigare skräckfilmer.
Jag hoppas att han någon gång mer i sin karriär gör en skräckfilm, för den där kroppsliga, biologiska skräcken är han en mästare på.