The Woman (2011)

Title: The Woman
Year: 2011
Dir: Lucky McKee
Review: M Original
***

*VISSA SPOILERS KAN FÖREKOMMA*

Fick ett meddelande en dag på luftslottet Facebook.
Det var en gammal vän som tipsade mig om att se filmen The Woman om jag inte gjort det.
Glömde bort det, för att sedan ramla på den på Netflix av alla ställen.
Hade inte läst något om den, utan gick bara på tipset jag fått.
Läsken hälldes upp, popcornen poppades och filmen knäpptes igång.

Chris (Sean Bridgers) är en familjefar och en framgångsrik advokat i en mindre stad i USA.
Familjen bor i ett stort hus och allt verkar vara frid och fröjd.
Under en jakttur i skogen ser Chris en kvinna (Pollyanna McIntosh) bada i ett stilla vatten.
Visar sig snart att kvinnan inte bara är en smutsig campare utan en vild, nästan djurlik person.
Detta föder en idé i Chris att han ska fånga in kvinnan, föra med henne hem och domesticera henne till samhället.
När kvinnan är på plats i källaren tvingas familjen att acceptera detta och "hjälpa till" med hans experiment.
Den utåt perfekta familjen visar sig ha större problem och är mer dysfunktionella än vad någon kan tänka sig.
Kvinnan i källaren riktar ovetande om det själv en lampa mot deras familjära krutdurk där stubintråden redan är tänd.

Jag gick in i The Woman helt blint, hade inte läst något om den innan.
Det enda jag visste var att min vän Karro trodde jag skulle uppskatta den, och hon hade rätt.
Blev väldigt förvånad när eftertexterna började rulla.
Varför är inte The Woman mer omtalad än vad den är?
Har ju redan skurit av de ack så upphypeade A Serbian Film (S. Spasojevic 2010) och Human Centipede (T. Six 2009) vid fotknölarna.
Dessa filmer har ju hyllats som det bästa sedan brödrosten uppfanns, och jag kan för allt i världen inte förstå varför.
Kan ej heller förstå varför folk helt verkar ha missat The Woman eller iallafall inte pratar om den.
Där de två redan nämnda filmerna misslyckas så kapitalt tycker jag att The Woman mer träffar målet.

The Woman läste jag nu är en uppföljare till filmen Offspring (A. Van Den Houten 2009).
Båda filmerna bygger på böcker av Jack Ketchum.
Tyvärr har jag inte sett Offspring ännu så kan inte säga något om den alls, men kommer självfallet försöka se den snarast.
Men The Woman kan jag säga desto mer om.
Det första som slår mig är att jag tycker hela storyn känns fräsch, och med en viss nickning åt klassiker som My Fair Lady (G. Cukor 1964) men med en rejält skruvad twist.
Om det är som brukligt att böckerna är bättre än filmerna, då måste jag verkligen försöka hitta dessa snarast och sätta tänderna i.
Det ligger en obehaglig, men för oss skräcknördar också så behaglig, känsla över hela filmen.
Den dysfunktionella familjen med ganska vedertagna problem som folk kan ha, men som också har en kvinna inlåst i sin källare.
Det blir skruvat för att utan vissa element hade filmen kunnat vara ett drama för fredagskvällar på tv3.

Skådespeleriet känner jag hade kunnat stjälpa filmen om det varit av b-sorten, men tur nog så är det bra.
Chris Cleek har en vänligt, nästan lite töntigt uppsyn som passar perfekt i rollen.
Alla är överlag bra i sina roller och man köper familjebilden.
Pollyanna McIntosh lyckas att utan egentligen yttra ett ord i större delen av filmen förmedla känslorna bra.
Är dessutom en stark start för barnet Shyla Molhusen som spelar Darlin' Cleek.
Ingen dum start på en förhoppningsvis lång filmkarriär.

Storyn är som jag skrev innan både fräsch, men också klassisk om än med en twist.
Ska inte säga satt jag chockades, då det tyvärr sällan händer nu för tiden, men lite paff blev jag.
Speciellt då jag inte visste något om filmen direkt utan bara hört en extremt lös premiss och fått sagt "du kommer gilla den".
Karaktärerna är mångsidiga nästan allihop och dysfunktionaliteten i allting är riktigt intressant.
Det har diskuterats på nätet var på den politiska skalan filmen ligger, men jag vill inte rota runt i det känner jag.
Man kan om man vill se filmen som en pro-feministisk historia, en analys av våld och problem i relationer, misogyn eller en allegori över västvärldens framfart över andra civilisationer.
Jag överlåter det mer djupodlade politiska tänket åt andra, men visst känns den mångbottnad.
Jag skulle nog med en gång avskriva de som vill se den som misogyn dock, men eftersom jag inte vet vad Ketchums idé med den är så får det fortsätta vara obesvarat.
Jag tror faktiskt att filmen hade funkat som drama också, men tar den hellre som den är nu.
Visst lämnas vissa frågor obesvarade, men är ju inte alltid man får svar på allt i verkliga livet heller.
Dessutom tycker jag det ökar på den lätt skeva känslan man har hela filmen igenom.

Effekterna är bra och jag gillar överlag utseendet på filmen.
Hade självfallet kunna vara lite smutsigare, som alltid.
Men den rena, snygga ytan är också passande med tanke på filmens tema så lite kluven.
Jag dyrkar ju den skitiga looken i äldre filmer, men gillar den glatta ytan hos den skeva familjen också.
Så, jag klagar inte att det är rent och färgerna är skarpa istället för lite lortiga.
Vi slipper iallafall dataeffekterna, och det ska man ju tacka gudarna för när det händer.

The Woman tycker jag förtjänar mer omnämnande, för det är en av de bättre nya filmerna i genren jag sett på ett tag.
Den har något extra och ger en lätt smak av obehag i gommen när eftertexterna börjar rulla.
Det är inte "same old, same old" som det tyvärr allt för ofta är nu för tiden.
Just kollat igenom hela Final Destination-serien, och där del ett har något jag verkligen kan uppskatta blir uppföljarna bara sämre och sämre upprepningar.
Dessa klichéer och trötta uppstötningar på andra, bättre, filmer slipper man i The Woman.
Den känns egen och som jag nämnde innan kan man se den på väldigt olika sätt.
Jag kommer återvända till The Woman, ganska snart känner jag, för att se vad för nytt jag kan hitta med den andra gången jag ser den.
Jag tackar Karro igen för tipset.

Soares-skalan:
- Underhållningsvärde: ****
- Effekter: ***
- Skådespelare: ***
- Helhet: ***