Title: Slaughter High
Year: 1986
Dir: George Dugdale, Mark Ezra & Peter Litten
Review: M Original
***
Som många märkt uppskattar vi i True Originals utgåvorna från företaget Arrow väldigt mycket.
Alltid fräscha utgåvor och nästan alltid massa extragrejer.
Surfade in på sidan www.zavvi.com för ett tag sedan och de har en avdelning med bara Arrow.
Kom ihåg att Crippe Original pratat om Slaughter High, så jag klickade hem den med några snabba knapptryck.
En vecka senare dök den upp i lådan och våran dröm om att se alla slasher-rullar från 70-80talet kom allt närmare.
Marty (Simon Scuddamore) är en riktig nörd.
Som förste april-skämt bestämmer sig några på hans skola att spela honom ett spratt.
Carol (Caroline Munro) lockar med sina kvinnliga behag och lovar horisontaldans med Marty.
Efter ett väldigt utstuderat skämt så blir Marty hemskt skadad och skämtet har med andra ord gått ordentligt snett.
10 år senare ska gänget ha återförening i sin gamla skola.
Ölen flödar, jointarna ryker och stämningen är god.
Skolan visar sig vara nedstängd och redo för att demoleras.
Det går upp för gänget att någon av dem står bakom inbjudan till återträffen.. eller är det så?
Inne i skolan hittar de sina gamla skåp och även springer de på den gamle vaktisen som av någon anledning fortfarande knatar omkring i lokalerna.
Men det börjar snabbt gå snett när en i gänget ska dräpa en öl som visar sig innehålla syra.
Är det Marty som är tillbaka för att hämnas eller är det någon annan?
En narr smyger omkring i skuggorna på den gamla skolan.
Ska de överleva detta skämtens dag?
Säger det igen, tack Arrow.
Denna utgåva innehåller förutom den oklippta filmen lite skönt extramaterial, booklet och det sedvanliga dubbelsidiga omslaget.
Som sagt.. Arrow, världsklass.
Är alltid lite oroligt att se 80-talare man missat, med tanke på exakt hur mycket jag dyrkar filmer från det årtiondet.
Man vill ju inte att det ska vara en rutten pjäs eller en sådan film som helt tappat sin charm.
Lyckligtvis var Slaughter High både bra och har åldrats med all värdighet behållen.
Vet inte varför jag missat denna innan, men känns bra att man ramlade på den nu i vuxen ålder trots allt.
Slaughter High hade arbetsnamnet April Fools Day, men det byttes då en annan film med namnet April Fools Dag (F. Walton 1986) släpptes samma år.
Även den väl värd att kolla upp ska sägas.
Storyn är klassisk och av ganska tidstypiskt slasher-snitt, men det kan man inte klaga på.
Är som de säger, är det inte trasigt behöver man inte laga det.
Ett skämt som går fel är en klassisk öppning på liknande filmer, så man känner sig trygg direkt.
Prom Night (P. Lynch 1980) har en variant på det, Terror Train R. Spottiswoode 1980) har det och ett flertal andra.
Klassiskt som sagt, och funkar väldigt bra i mina ögon.
Risken finns ju alltid att saker som gjorts flera gånger blir bara rena upprepningar, men tycker Slaughter High håller sig fräsch.
Själva skämtets vändning är elakt och man fattar att nörden Marty blir gramse då hans ansikte blir vanställt medelst syra.
Morden under filmens gång är både fantasirika och ganska bra gjorda.
Kan tänka mig att filmen fick sig en omgång med censursaxen back in the day.
Lyckligtvis är ju filmen oklippt i den här utgåvan så man får ta del av allting.
En del ganska magstarka (pun intended) mord som man inte ser så ofta trots allt.
Kommer i fortsättningen vara lite mer försiktig när jag sveper en burk med dricka bland annat.
Slasherfilmer lever ju till mångt och mycket på vilka olika mordvarianter som är med och måste säga att Slaughter High rankar jag högt på den skalan.
Skådespeleriet är ju som brukligt lite svajigt, men ändå charmigt.
Caroline Munro som spelar Carol känner vi ju igen från bland annat mästerverket Maniac (W. Lustig 1980) men även 007-rökaren The Spy Who Loved Me (Ö. Gilbert 1977).
Sorgligt är det att läsa att Simon Scuddamore som spelar Marty begick självmord strax efter filmens premiär.
Tycker han funkade helt dugligt i rollen som Marty och hade nog kunnat medverka i andra liknande rullar utan att göra bort sig, men tyvärr blev så inte fallet.
Tycker det känns bra att Slaughter High görs tillgänglig i en så bra utgåva, det kan ju ses som hedrande för Simon och dennes familj.
Lite karaktärsutveckling finns, men ingen av rollerna är egentligen någon man får lära känna jättenära.
Inte heller det är ett bekymmer inom denna genre egentligen.
Premisserna för storyn är ganska enkla, utan att för den sakens skull kännas allt för plastiga och menlösa.
När det kommer till just slashers så behöver det ju inte vara för djupt eller svårt heller, det blir ju filmen faktiskt ibland lidande av.
Nej, låt det vara ganska simpelt och sikta mot underhållning och att få oss i filmsoffan att jubla och slänga popcorn omkring oss.
Slaughter High tycker jag levererar och håller hela vägen.
Tyckte vid första anblick att den hade lite trevande start, men när den väl drog igång så var bara starten en bonus.
Startsträcka kanske man kan kalla det, och det bidrog bara till mer positivt för filmen än om det dragit igång direkt.
Känns lite ledsamt att under alla dessa år missat denna, men skönt att nu ha den i min ägo.
Den är väl värd att investera i och speciellt då Arrow-utgåvan.
Tycker den borde fått mer uppmärksamhet, för den trumfar vissa andra filmer ifrån 80-talet, och de allra flesta som kommit efter 80-talets slut.
Klassisk på många sätt, men som jag skrev innan är det bara positivt då man ju fastnade för genren av en anledning.
Ett bra recept behöver inte massa annat för att fungera, utan det klassiska grundreceptet är gott nog.
80-talet övertygar återigen.
Soares-skalan:
- Underhållningsvärde: ***
- Effekter: ***
- Skådespelare: ***
- Helhet: ***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar