The Sacrament (2013)

Title: The Sacrament
Year: 2013
Dir: Ti West
Review: M Original
***

Recensionen innehåller några SPOILERS.

Först lärde man känna Vice som en rätt douchebagig hipsterblaska.
Putslustiga artiklar som do's/don'ts, skivrecensioner och annat.
Ibland blänkte det till och någon intressant artikel dök upp, men oftast var det ganska ointressant trots allt.
Sen började de göra dokumentärer, och det var då det lossnade för min del.
Några av dokumentärerna har varit riktigt bra och intressanta.
De finns med ett enkelt knapptryck att beskåda lite överallt på internet.
Med The Sacrament har du nu gett sig in i filmbranschen också.

Filmen gör avstamp i när Patrick (Kentucker Audley) som är modefotograf ska resa för att hälsa på sin syster som lämnat landet för att bosätta sig i något som kallas Eden Parish.
Vice-journalisten Sam (A.J Bowen) och fotografen Jake (Joe Swanberg) ser möjligheten till en ny dokumentär så de åker med.
Väl på plats blir de först ganska bryskt bemötta av beväpnade vakter, men när de sedan träffar systern Caroline (Amy Seimetz) blir stämningen genast bättre.
Eden Parish är ett litet samhälle med goda kristna som tröttnat på omvärldens plågor och vill starta ett nytt samhälle.
Det nya samhället leds av den karismatiske "Father" (Gene Jones).
Under en intervju med Father försöker Sam få lite svar på vad samhället går ut på, men ovilja mot media gör att de flesta frågor mest besvaras med luddiga svar eller motfrågor.
Vice-anställda och journalister som de är börjar Sam och Jake snoka runt lite i det till synes perfekta samhället.
Patrick går inte att hitta, och det verkar som att den välpolerade ytan döljer en hel del oklarheter.

The Sacrement är filmad som rätt många nyare skräckfilmer.
Det är dokumentärt med handhållen kamera, vilket jag brukar få lite allergiutslag av allt som oftast.
Men Vice-twisten på storyn gör att det ändå känns rätt bra, och faktiskt funkar skapligt.
Det finns ju andra exempel när det är "dokumentärer" som man sägs titta på där det bara är fånigt och inte har en sekund verklighetskänsla.
Med tanke på de ibland rätt riskfyllda dokumentärerna Vice gjort innan skulle denna inte vara helt för otrolig att denna skulle kunna komma.
Vem kan glömma dokumentären Vice gjorde om de som bor i avloppstunnlarna i Bogota exempelvis?
Men ska inte överdriva verklighetskänslan i The Sacrement, för helt genuint känns det inte även om den är bättre än andra liknande filmer.
Skådespeleriet hjälper dock till, för det är ganska bra överlag och ingen känns malplacerad i sin roll.
Men det främsta jag tänker på och ler förnöjt åt är... man slipper alla jump scares genom hela filmen.
Musiken är ganska sparsmakad med, och inte en enda jump scare så långt det gudfruktiga ögat ser.
Tack så mycket för det, för det hade förstört mycket av det obehag som man stundtals får i filmen.

Storyn känns ju helt klart igen om man någonsin läst en enda mening om Jim Jones och Peoples Temple från 70-talet.
Någon på filmsidan imdb.com sade det jag tänkte under filmen, att det känns som en film för de som var för unga för att minnas Jonestown.
Inget ont i det, för filmen är välgjord och den verkliga storyn om Jim Jones är intressant så man kan hoppas att någon läser vidare i ämnet när filmen väl är slut.
Nu är The Sacrement såklart inte en historiskt korrekt återberättelse av den historien, men kraftigt influerad.
Vet att jag under min ungdom såg en annan film där People's Temple-historien berättades, men kan för allt i världen inte minnas vad den hette.
En sekvens i filmen är samplad i början låten Carnage In The Temple Of The Damned av bandet Deicide.  
Lyckan var såklart total för nörden i mig när jag såg filmen och kände igen samplingen.

Är The Sacrement en bra film?
Jodå, den är helt klart godkänd, mycket tack vare skådespeleriet.
Hade jag inte läst om den kristna tokstollen Jim Jones så pass mycket som man ändå gjort hade jag nog tyckt filmen varit ännu bättre och intressantare.
Nu var de ju lite så att man kände igen händelseförloppet så kom ju inga direkta överraskningar ändå.
Men, man ska inte klaga för det är skapligt välgjort, inga jump scares (det bästa!) och som sagt bra skådespelare som gör sina roller rättvisa.
Man kanske hade kunnat önska mer karaktärsutveckling, men å andra sidan ska det vara en dokumentär gjord under en väldigt kort tid.
Överlag en helt okej film som skiljer sig rätt mycket från nutidens skräckrullar i att det är inte mycket våld, återigen INGA jump scares och storyn känns ganska annorlunda.
Tål att ses och för en surkart som mig så höjdes inte pulsen av ilska en enda gång.
Det mina vänner är ett betyg gott som något.