Jim Henson

Jag har fåtalet hjältar i världen.
Men en som följt mig genom hela livet är Jim Henson.
Läste precis i tidningen att hans fru Jane Nebel Henson dött.
Hon var med och jobbade med Mupparna och Sesame Street.
Hon blev 78 år gammal.

När Jim Henson dog 1990 var han 53 år gammal.
I kölvattnet av det kom ett minnesprogram där Mupparna fick reda på att Henson dött.
Det är än idag något av det finaste och mest sorgliga jag sett på tv.
Jag växte upp med att se Fraggle Rock (1983) på tv, lyssna på skivan och läsa böckerna.
Tittade även på Sesame Street när det fanns den svenska varianten Svenska Sesam.
Favoriter som Ernie och Bert återfanns i det programmet, och även Kermit.
Kakmonstret levde ju ett underbart liv tyckte man då... och tycker nog fortfarande egentligen.
Mupparna var nog egentligen det sista jag upptäckte.

När dvd'n gjorde intåg i mitt hem började ju jakten på klassiker man såg som ung.
Nostalgivärdet är ju högt, men också att filmerna och serierna är bra och kvalitativa fortfarande.
Visst, vissa saker har ju inte åldrats väl.
Den Lilla Vampyren (1986) var ju en serie jag mindes som riktigt bra, men nu när den kom återutgiven på dvd var det ju rent plågsamt att se.
Men, Jim Hensons verk håller en hög kvalité och är fortfarande lika roligt att se.
The Muppet Movie (J. Frawley 1979) är en av mina favoritfilmer, och jag ser den med jämna mellanrum.
En slags allegori över Jim Hensons egen resa till där han var, och där han ville vara.
Jag brukar skygga lite för musikaldelar i film, men i The Muppet Movie är det klockrent.

I dvd-hyllan står inte mindre än 17 titlar med Mupparna, och jag hoppas på ännu fler.
Jim Henson var inblandad i att skapa figurer i Star Wars som jag dyrkat sen jag var 5 år gammal och såg det på tv första gången.
Jim Henson stod bakom The Storyteller (1988) som var en skräckblandad förtjusning att se som liten.
Turligen finns den på dvd nu också, så man kan njuta av det igen.
Överallt i saker jag dyrkar hittar jag spår av Jim Henson eller hans bolag, och hans arv som namnet för med sig.
Plus att jag i soffan har en Fozzie the bear och även Waldorf & Statler-figurer.
I fönstret står en Kermit, och i köket på fläktkåpan står den svenske kocken och kollar när man lagar mat.
Jim Henson är som sagt med mig lite överallt genom livet.

Det var något med Jim Henson som verkade så genomvänligt.
När man ser eller läser intervjuer med honom, när man hör honom prata om sitt arbete och liknande.
Han verkade tillfreds med där han var i livet, och att han gjorde människor glada.
Det är också därför det blir extra sorgligt att han dog så pass ung som han ändå var.
Man undrar ju alltid när människor dör för tidigt vad de skulle kunna gjort länge fram.
Jim Henson, John Candy, Micke Dubois... vad hade man kunnat få om de inte dött?
Det är en sorglig tanke på allt som världen gick miste om.

Jag har alltid tyckt om figurer och karaktärer, speciellt de med lite underliga utseenden.
Har alltid ritat sådana, och gör det fortfarande med stort nöje.
Kanske därför jag fastnade för Jim Hensons värld.
Där det annorlunda och lite konstiga är normalt och inget fel.
Att vara lite konstig är helt okej i Jim Hensons värld, och det är ju välkommet när man känt sig lite "konstig" gentemot folk i allmänhet.
Plus att var annars skulle man kunna se en groda, en gris och en björn umgås under avslappnade former?

Jag tror att Jim Henson skulle vara väldigt nöjd med sitt arv han lämnade efter sig.
Att Mupparna lever och frodas efter så många år och att det kommer nya filmer och serier.
Ricky Gervais talar sig varm om mupparna och ska medverka i en ny film som kommer 2014.
Youtube-klipp med Jim Hensons karaktärer har mängder med visningar och de dyker upp i populärkulturen titt som tätt.
Jim Henson är en ikon, och hans karaktärer han skapade är odödliga.
Sorgligt nog får han ju inte uppleva det själv, men han hann ju som tur var med att se några av sina verk bli stora.
Jag är evigt tacksam för Jim Hensons värld som han skapade, och figurerna jag växte upp med.
Avslutar detta inlägg med en video ifrån Jim Hensons begravning, tätt följt av en mer upplyftande sång från The Muppet Movie.
Tack Henson för allting.