lördag 6 mars 2010

Maniac



Title: Maniac
Year: 1980
Dir: William Lustig
Review: M Original
****

Frank, en schizofren man utmärkt spelad av den tyvärr avlidne Joe Spinelli gäckar New Yorks gator.
Han anfaller kvinnor och även par och dödar dom, tar med kroppar hem och dekorerar sina skyltdockor med delar av kropparna.
I bakgrunden är det Franks mamma som skapat detta monster genom sitt leverne och sitt kuvande av den unge sonen.
Flera människor faller offer för den svårt sjuke Frank.
När han finner en kvinnlig fotograf och blir kamrat med henne, ska hela sjukdomen vända eller kommer den ta en nedåtgående spiral?

Maniac är en i raden av filmer som djupt provocerade människor när den kom ut.
Kvinnorättsgrupper protesterade mot den, för den sades uppmuntra våld mot kvinnor.
Människor klagade på det grova våldet (effekterna signerade Tom Savini, som också spelar en mindre roll i filmen).
Filmen är annorlunda mot skräckfilmer i allmänhet, även än idag, trots 30 år på nacken.
Man får följa mördaren mer än att han/hon bara är en figur i filmen.
Man får se hur sjuk Frank är, och hur hans sinnessjukdom spelar ut honom mot sig själv och mot sina offer.
Dessutom är filmen smutsig, lägenheten där Frank bor är så skickligt inredd att man nästan häpnar.
Varenda detalj är på precis rätt plats, och precis rätt på alla sätt.
Där många andra filmer blir för filosofiska eller tillrättalagda slår Maniac direkt i ansiktet.
Man får följa med in i en sjukdom, ett kluvet tillstånd där ingen vet vad som ska hända.

Joe Spinell spelar Frank helt fenomenalt.
Ansiktsuttrycken, språket och hur han rör sig är på topp hela filmen igenom.
Det känns äkta, och när man sett extramaterialet om hur han levde är det än mer imponerande att han lyckas göra en så pass bra roll som han gör.
Joe Spinell ville göra en del två då han tyckte att kvinnogrupperna som anklagat honom för att vara kvinnohatare och sexist var helt fel ute.
Maniac II skulle handlat om en man som hämnas de barn som farit illa av misshandlande föräldrar.
Tyvärr blev det inte mer än ett par scener inspelade innan Joe Spinell dog 1989.

Maniac hör till en av mina favoriter i slashergenren, då den är så pass annorlunda.
Visst, vi får följa med in i psyket hos Jigsaw i Saw och liknande, men aldrig på samma plan.
Aldrig så att det verkligen känns som att denna sjuka människa lika gärna kunde vara på riktigt.
Vi vet ju med största vetskap att det finns människor som likt Frank urskiljningslöst dödar människor utan anledning.
Att psykvården skär ner, så att människor med grava psykiska problem inte får någon vård.
Att ha detta i bakhuvudet och se Maniac är nästan plågsamt.
En riktigt bra film som står ut i slashergenren som tyvärr kommit att bli urvattnad och tråkig.
Bra manus, bra klippning, bra ljud och framför allt ett underbart skådespeleri av Joe Spinell.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar