Island of Death

Title: Island of Death
Year: 1975
Dir: Nico Mastorakis
Review: M Original
****

True Originals främsta kämpar har påbörjat "T.O going Nasty".
Målet är att se alla 74 filmer på Video Nasties listan.
Denna ökända lista med mer eller mindre "nasty" filmer som England valde att bannlysa i början av 80-talet.
Turen hade nu kommit till den för egen del anonyma Island Of Death.

Filmens handling är simpel.
Ett par åker till Mykonos för att semestra och insupa den fina atmosfär som detta paradis kan erbjuda.
Väl där upptäcker man att det är något lurt med paret.
Förrutom att ha filmvärldens kanske snyggaste kropp, så är kvinnan mystisk och mannen aggressiv mot människor runt honom.
Folk gör "fel" i hans ögon.. och detta ska så klart tas itu med på bästa möjliga vis.
Kvinnan (Jane Lyle) börjar stöta på en lokal ortsbo som visar sig vara målare.
När hon sedan förför honom och ligger med honom så brakar det loss.
Paret börjar mörda och fotografera när de gör det av allskönes olika anledningar.
Sexuella akter, mord och vredesutbrott mot folk är a och o.

Det är en simpel historia i filmen, men filmen är långt ifrån enkel eller enspårig.
Snarare helt tvärtom.
När man minst anar det, efter en sexscen med redan nämnda Jane Lyle i en telefonkiosk, medan mannens mamma är i luren (!) så får vi se följande:
Mannen (Robert Behling) vaknar och är sugen, men Jane vill inte.
Då går han och tar sig en get i närheten.... hakorna faller i kör till marken.
När han är klar skär han halsen av geten.... hakorna dinglar kvar och ekolodar över vardagsrumsmattan på alla och envar.
Sedan drar det igång ordentligt.
Det mördas målare, det bjuds på kärlek mellan män, mördade homosexuella, våldtäkter, homosexuella våldtäkter och ett slut som får våra hakor att slå hål i golvet för att få mer plats att dingla fritt.
Island of Death har det mesta man kan önska av en film i denna genre.
Underlig syn på vad som är rätt och fel, smygreligiösa budskap på ett ytterst skevt sätt och mycket, mycket naket.
..och ett slut som är one for the ages.
Den såg man inte komma... det ska jag säga er.

I listan över Video Nasties finns mycket dåligt, det ska erkännas utan omsvep.
Man trodde kanske inte Island Of Death skulle vara någon höjdare, då den i min värld levt en väldigt anonym tillvaro.
Så anonym att jag inte ens reflekterat över den i listorna man läst angående just Video Nasties.
Men, tji fick jag.. för detta är en film jag kommer att komma ihåg väldigt, väldigt länge.
Inte bara för den helt urspårade storyn, utan för att den faktiskt är annorlunda än många andra exploitationfilmer.
Skådespelarna är inte tagna direkt från lokala teatern, eller ja, det känns inte så iallafall.
Det är underligt, musiken är precis lika passande som den är opassande vilket är helt underbart.
Sol och romantikmusik när paret jagas över en gräsig kulle, jagade av polisen.
Känner på mig att denna film kommer hamna högt i listan när vi senare i år kommer lista topp till botten i Video Nasties listan.
Väl värd att se, om inte för hela filmen så för en del helt underbart bisarra scener.