David Cronenberg

Av: M Original

David Cronenberg är en av vår tids mest spännande regissörer i min bok.
Eller var iallafall, med sina erotiska, vridna, perversa och fantastiska filmer.
De senare filmerna, som exempelvis Eastern Promises (2007) eller A History of Violence (2005) är bra, men når inte samma höjd som de tidigare verken.
I True Originals högkvarteret hålls Videodrome som en klar favorit ibland Cronenbergs (1983) filmer.
Den är en politiskt inlägg emot censurdebatten som var ett hett ämne, och fortfarande är för vissa.
Där James Woods karaktär dras allt djupare in i snuff-träsket, även det ett inlägg då snuffs vara eller icke-vara har varit på tapeten i många år.
Effekterna av tv-tittande, inverkan på kroppen av att se våld, erotik och kött... makalöst.
En odödlig klassiker i min bok, och utan tvekan Cronenbergs bästa film.
Shivers (1975), där en parasit förvandlar ett helt hus till DeSade libertiner (håll utkik efter Salo-parafraser i filmen!).
En krypande film, med ett slut öppet för tolkningar, allt beroende på hur man står i frågor angående sexualitet, frihet och människans rätt till sin egen kropp.
Cronenberg ger inga svar, men frågorna är många och diskussionen man kan föra runt filmen är intressant.
Rabid (1977) följer lite på samma spår, där en kvinna (spelad av porrskådisen Marilyn Chambers) efter en olycka utvecklar en penisliknande tagg i armhålan som hon suger blod med.
Må låta extremt fånigt, men filmen är precis som Shivers en uppvisning i inte bara skräck, utan den där krypande känslan man inte får i film längre.
Vem kan man lita på, vem är smittad och hur ska det sluta?

Cronenberg använder nästan alltid kroppen som ett föremål för "skräcken" i filmen vi ser.
Det kan vara allt från virus som växer inom oss, till att vår kropp är ett eluttag för spelmaskiner som i eXiztens (1999).
I Cronenbergs filmer är det inte alltid så att det vi ser som virus eller ondska är nödvändigtvis ont eller elakt.
Han har i intervjuer sagt att man bör kunna se saker från ett virus synpunkt.

David Cronenbergs skräck och mer thrillermässiga filmer som fokuserar på kroppen är de jag uppskattar mest.
De senare filmerna är bra, men långt ifrån lika intressanta eller uppseendeväckande som de från sent 90-talet och bakåt.
Filmerna där kroppen står som fokus, och det är spännande, filosofiskt, perverst, erotiskt, äckligt och vackert på en och samma gång.
Filmer av Cronenberg kommer dyka upp med längre recensioner i framtiden här på T.O-bloggen.
Men som slutkläm ska jag lista de 5 bästa, som jag anser att alla ni läsare måste se om ni inte gjort det.
Ingen inbördes ordning:

1: Naked Lunch (1991) Filmatisering baserad på William Burroughs bok med samma namn och dennes liv. Osmaklig, underlig och helt lysande.
2: Videodrome (1983) En skrämmande film om hur det faktiskt blev med alla dokusåpor och sådant. Kill your television!
3: The Fly (1986) En av få remakes jag uppskattar. Traumatiskt, kroppsligt och lysande. Kolla efter Cronenberg själv i en gästroll.
4: Dead Zone (1983) Baserad på en Stephen King-roman. Christopher Walken är lysande i denna thriller.
5: Shivers (1975) Skrämde slag på mig som ung, och är idag en av mina favoriter. Sexuellt, DeSade och tänkvärt på samma gång. Vem behöver Hollywood?

"When I am doing art, I have absolutely no social responsibilities whatsoever -- it's like dreaming"

"Censors tend to do what only psychotics do: they confuse reality with illusion"

LONG LIVE THE NEW FLESH!