I Spit On Your Grave (2010)

Title: I Spit On Your Grave
Year: 2010
Dir: Steven R Monroe
Review: M Original
****

Grattis Hollywood... ni har återigen lyckats.
Med lyckats menar jag såklart att de lyckats ta en film, göra en helt meningslös remake och få den sämre och mindre intressant än originalet på nästan alla plan.
Det är inte illa pinkat för en film med en budget på inte mindre än 2 miljoner dollar.
Pengar som är helt kastade i sjön.
Där originalfilmen är en rå historia som är svår att se utan att bli illa till mods är denna variant mest en axelryckning.
Våldtäktsscenen är ingen kul upplevelse, men äcklet man känner i originalet infinner sig aldrig riktigt.
Trligen mest på grund av de totalt sopusla skådespelarna i denna sörja.
Missförstå mig inte, våldtäkten är riktigt vidrig även i denna, men i kombination med det usla skådespeleriet blir det lite svårt att köpa som verklighetstroget ändå.

Filmen kretsar kring Jennifer Hills (Sarah Butler) som hyr en stiga i ödemarken för att skriva på en ny bok.
Rednecksen står som spön i backen i den lilla staden, och hennes närvaro blir känd för ett gäng dåliga typer.
Bonnläpparna med polischefen i täten våldtar Jennifer och gör sitt allra yttersta för att förstöra henne både psykiskt och fysiskt.
När Jennifer efter hela händelsen hoppar från en bro tror männen att hon är död och återgår till sina vanliga liv.
Men efter ett tag märker de att det kanske inte stämmer ändå, och att Jennifer nog inte alls ligger död någonstans på botten av floden.
Sakta men säkert dras snaran åt runt gänget.

Jag erkänner, som jag redan sagt, att I Spit On Your Grave (M. Zarchi 1978) eller Day Of The Woman som den också heter, är en svårsmält film.
Det är riktigt vidrigt, skitigt, elakt och våldtäktsscenen är så jävla elak och plågsamt lång, runt 25 min lång.
Den har den där sunkiga 70talskänslan över sig som filmer nu för tiden inte kan uppnå.
Allt känns lite för rent och snyggt nu, tillrättalagt och med risk för att låta sådär slemmigt nostalgisk så känns det mesta nu ganska själlöst.
Det känns mycket som om de lite nyare filmerna utelämnar stora delar av filmupplevelsen och fokuserar bara på effekterna.
Det är ju aldrig fel med massa bra och stökiga effekter, men oavsett vill man ju ha en story bakom allt.
Dessutom är inte effekterna i I Spit On Your Grave 2010 särskilt intressanta, utan känns mycket som kvarlevor från typ Hostel (E. Roth 2005) som inte dög till de rullarna.

Men, för att nämna något positivt, som också kanske är kontroversiellt att säga... men hela idén med storyn är briljant.
Hela rape & revenge-genren känns sund i mina ögon, att kvinnor som utsätts för detta hemska brott ger igen.
De slår tillbaka och blir inte ett offer, och dessutom gör världen lite bättre genom att ta bort dessa vidriga människor.
Det har debatterats till leda ifall r&r-genren ska tolkas som feministisk eller djupt sexistisk.
Originalet sägs för övrigt vara inspirerad av en verklig händelse då Zarchi hjälpte en våldtagen kvinna.
I mina ögon skulle jag se genren som mer feministisk än något annat, för offret slår tillbaka och vägrar bli kuvad.
En lärare jag haft under en kurs på universitet diskuterade r&r och hon var helt på det klara med att det inte fanns någon filmgenre som var mer för kvinnor än den.
Hon ansåg att filmerna skulle fylla kvinnan med mod, ilska och att se att de inte är svaga på grund av händelsen.
Jag vill gärna tänka att filmerna fyller den funktionen också.
Huruvida remaken av I Spit On Your Grave gör det vet jag faktiskt inte.
För som ni redan förstått så tycker jag inte den känns varken genuin eller att den tillför något som skulle göra en remake nödvändig.
Ska ni se en rå, elak och jävligt hård hämndfilm är det originalet ni ska stoppa i spelaren.

I Spit On Your Grave 2010 imponerar inte på något plan.
Det är dåligt skådespeleri, rätt tråkiga effekter, alla ser lite för snygga och fräscha ut för den roll de ska spela och inget nytt som jag redan nämnt.
Man känner en viss pepp av att se någon döda våldtäktsmän, men utöver det ger inte denna film mig någonting.
Det är tydligen fel av mig då det redan nu finns en del 2, av samma regissör.
Känns helt ointressant verkligen.
Nej, se originalet istället och de äldre rape & revenge-filmerna.
En hårdför genre som absolut inte behövde fläckas ner på det här sättet.