The Devil And Daniel Johnston

Title: The Devil & Daniel Johnston
Year: 2005
Dir: Jeff Feuerzeig
Review: M Original
****

Dokumentärer, detta kära medium för oss i The True Originals.
Några av de bästa av filmkvällar har varit i sällskap av just dokumentärer:
Hands On A Hardbody (S.R Bindler 1997)
Little Lady Fauntleroy (Roger Pomphrey 2004)
Tourette De France (Keith Allen 2007)
Dessa är tre av de många dokumentärer vi sett, och sett om igen.
The Devil And Daniel Johnston kommer platsa in på denna lista.
Ett närgånget porträtt av en sångare, målare och psykiskt sjuk person.
Det är ärligt, närgånget, jobbigt, roligt, ledsamt, glatt, positivt och negativt.

Vi får följa Daniels liv från det att han är liten till vuxen ålder.
Hur han filmar kortfilmer, målar en massa och framförallt spelar in musik.
Detta accepteras inte av hans djupt kristna föräldrar.
Detta misstycke resulterar i en av de mer ärliga låtar vi kommit att höra:

Daniels filmer och konst visas upp i dokumentären också, och båda delar har stora kvalitéer.

Ju mer tiden går, och efter en kärlekshistoria blir Daniel mer och mer "annorlunda" och det visar sig att han är psykiskt sjuk vilket gör att han hamnar på mentalsjukhus under perioder.
Detta må låta sorgligt, och/eller som man sett det förrut.
Visst, det är inget ovanligt med dokumentärer om psyksjuka artister, men denna är något annorlunda.
Men texterna som Daniel sjunger är så nakna att man inte kan låta bli att bli berörd av hans livsöde.
Teckningarna han gör är också stundtals riktigt bra.

Daniel fick ett visst erkännande genom ett ihärdigt säljande av sina många kassetter.
Kurt Cobain hade vi många framträdanden en t-shirt med Daniels omslag till Hi, How Are You på sig.
Det kom också en skiva med covers på hans låtar där bland annat Beck medverkade.

Jag skulle säga att recensionen som getts att dokumentären innehåller glädje, smärta och stor inspiration är klockren.
Det är stundtals väldigt ledsamt och man lider med de inblandade, men i nästa sekund blir man glad och känner sig inspirerad att göra något kreativt.
För kreativ, det var och är ju Daniel Johnston utan tvekan.
Bara kolla upp listan av släppta musikalster, det är en gedigen lista för att säga det lite lagom.
På Daniels hemsida kan man också köpa tröjor, och hans konst som går för overkliga summor.

Vad ska man avsluta med då?
Ja, se dokumentären och se ett porträtt över ett livsöde med höga toppar och djupa dalar.
Få en inblick i en djupt psykiskt sjuk människas liv och leverne, och hur det påverkar personen och hans närhet.
Hör mer känslomässiga texter än vad som vanligen klassas som emotionell musik.
Mycket mycket sevärd, och väl värd att se flera gången utan tvekan.