onsdag 9 mars 2011

V



Title: V
Year: 1983
Dir: Kenneth Jonsson
Review: M Original
****

En sann tv-klassiker som skrämde mig gråhårig som ung.
I sällskap av familjen satt jag och skulle titta på det nya rymdäventyret, och vid första ansiktsslitning sprang jag som en skottspole ut genom rummet.
Efter många år vågade jag mig på att se serien igen, och föll pladask.
Ett mästerverk vill jag säga, och sa det precis.

Serien börjar med att ett antal rymdskepp anländer till jorden.
Vid första kontakt verkar "besökarna" vara av godhjärtad natur som enbart söker hjälp.
Men som vi alla vet brukar ju sällan dessa rymdlingar enbart ha bra saker i skjortärmen.
ET kanske är undantaget, men då finns ju också ET Porno å andra sidan....
En konspiration mot besökarna uppdagas, där forskare och antropologer sägs stå bakom.
Vänner blir fiender, familjemedlemmer anger varandra och förhållanden tar slut.
Förrutom detta börjar folk försvinna spårlöst, hela städer verkar helt gått upp i rök.
Reportern Mike Donovan upptäcker något som kan förändra människors inställning till besökarna, och blir snabbt en jagad man.
Han hamnar till slut hos en grupp som bestämt sig för att kämpa emot det nya, världsrymdshotet mot jorden.
Kommer de hinna innan jorden är ett minne blott?

V är en sådan serie jag brukar se en gång per år, precis så bra är det.
Karaktärerna känns, förrutom vissa små undantag, genomtänkta och situationen trovärdig.
Seriens grundpelare baseras på andra världskriget och hur situationen var i Europa under nazisterna.
Politiskt, men utan att bli för övertydligt och man kan fortfarande se serien som en enskild del.
Man behöver nödvändigtvis inte se den som ett inlägg om andra världskriget.
Serien tillägnas motståndskämpar i alla tider.
En scifi-stänkare helt enkelt, fast baserad på jorden.

Serien är lagom lång, så den hinner inte bli urvattnad och spänningen finns kvar hela tiden.
Dock ska erkännas att det kom en uppföljningsserie, men den kan man utan omsvep hoppa över.
Visst finns det sektioner av den som funkar, men inte i samma klass som originalet.
Miljöerna är mäktiga och spänningen som sagt bra.
Karaktärerna är blandade, och man får en inblick i gruppdynamik och vad man är beredd att göra för sina nära och kära.

True Originals är ju riktiga 80-talsälskare, och V tillhör för egen del det främre på 80-talet.
Serien håller fortfarande, även om jag kan se att vissa effekter inte är så trovärdiga som man tyckte en gång i tiden.
Men det stör aldrig och det blir aldrig pajigt.
Sminkningen på besökarna är bra, och vem kan inte älska laservapen?
Serien följdes som sagt av en uppföljare som sändes mellan 1984-1985, men slutade efter 19 avsnitt.
Även en serietidning kom, och den kom i 9 nummer.
2009 kom en nyversion av V, där ingen av originalkaraktärerna finns med och storyn är ändrad.
Jag tror jag håller mig till Mike Donovan, Ham Tyler och de andra.
V.... for VICTORY.. go tell your friends!

1 kommentar:

  1. Nu har dom ju introducerat Diana i nya V (spelas av samma skådespelerska), som mamma till den nya besökar-drottningen. Men nä, det är inte samma story eller samma upplägg riktigt. Även om den är helt OK underhållning om man inte håller "riktiga" V i jämförelse, för det går inte att jämföra de två. "Riktiga" V är ju i en klass för sig.

    SvaraRadera