Deathstalker

Title: Deathstalker
Year: 1983
Dir: James Sbardellati
Review: M Original
****

En ond trollkarl som ska ta över världen.
En inoljad hjälte med smak för det goda livet.
Ett magiskt svärd och en prinsessa i nöd.
Känner ni igen upplägget?
Lägg till lite urspårade fester, en turnering och mycket damer i bar över.
Då har ni Deathstalker.
En Conan-rip av bästa sort, med precis allt man behöver i en sword and sorcerer.
Deathstalker blir kallad av kungen att rädda hans dotter, prinsessan.
Men Deathstalker vägrar med orden att hjältens tidsålder är över.
När sedan den onda trollkarlen Munkar kallar till svärdsturnering kan inte Deathstalker stå emot.
Äventyret kan börja.
Deathstalker och hans vänner ska samla ihop en rad magiska föremål, detta är målet med resan.

Vi förs med på en hisnande resa genom fantasyfilmens allra bästa tårtbitar.
Vi har överdådiga slagsmål, mycket hårsvall och svingande svärd, magiska artefakter och barbröstade kvinnor.
Filmen osar ironi, men det är oklart om det är meningen eller man bara läser in det för allt är så över gränsen.
Det är magiker, dvärgar, vilda fester, sex och våld i en välsmakande mix.
I kölvattnet efter Conan kom extremt många varianter och versioner av den filmen som Arnold fick oss att älska.
Man lånade grepp från Conan, men ändrade namn och lite grundstory för att skapa en helt ny film.
Det är roligt, episkt och i många fall over the top.
Deathstalker är en av dessa många Conan-kloner, och tillika en av de mer sevärda.
Kom en rad Deathstalker-uppföljare som kanske inte håller samma klass.
Dra på dig läderkalsongerna, spruta i så mycket hårspray i kalufsen att ozonlagret själv ringer och ber dig sluta och dropkicka en dvärg i ansiktet...
Det är dags för ÄVENTYR!