fredag 10 januari 2014

Tenebrae (1982)













Title: Tenebrae
Year 1982
Dir: Dario Argento
Review: M Original
****

Italien, denna historiens högborg och alla matälskares favoritresmål.
Alla gladiatorutstyrslas mecka.
Alla vinälskares främsta vattenhål och alla vi filmälskares samlingsplats.
Ni kan få vinet, så behåller jag resten, och framförallt då maten och filmen.
Dario Argento, Lucio Fulci, Ruggero Deodato, Sergio Leone, Joe D'Amato, George Eastman, Franco Nero, Daria Nicolodi, Mario Bava, Umberto Lenzi, Lamberto Bava, Michele Soavi..
Listan på bra regissörer och skådespelare ifrån Italien är lång även inom skräckfilmen, och thrillergenren.
De två sistnämnda för övrigt inblandade i Tenebrae.
Känns överlag som att våld på film och inom teater inte skyggas ifrån lika mycket i den italienska traditionen som det kanske görs i andra länder.
Under 90-talet när man snokade runt efter piratkopior av filmer var det ofta italienska titlar man sprang på.
Opera (D. Argento 1987) exempelvis såg jag en holländsk kopia av på en övervåning i Västervik.
Alltmedan filmen gick så försökte tjejen jag hälsade på hindra sin svartsjuke framtida pojkvän från komma in i huset och kniva mig av någon anledning.
Kändes passande med tanke på filmens tema.
Skulle kanske ha kollat efter tejp och nålar innan jag sade ja till att kolla på film den kvällen.
Turligen nog gick det bra och jag kunde fortsätta mitt sökande efter filmer, helt oknivad.
Tjejen försvann under åren men filmerna från Italien fortsatte följa mig genom livet.

En av filmerna som jag inte lyckades få tag i ocensurerad förrän några år efter min dvdsamling börjat växa var Tenebrae.
En av Argentos giallos, som tydligen än till denna dag inte finns ocensurerad i Tyskland exempelvis.
Filmen kretsar kring författaren Peter Neal (Anthony Franciosa) som åker till Rom i samband med utgivandet av sin nya bok.
Neal är thrillerförfattare, och hans nya bok verkar inspirera en mördare till illdåd då en kvinna hittas mördad.
Efter mordet har sidor av Neals bok stoppats in i hennes mun.
Neal och hans närmsta känner hur knivseggen kommer närmare och närmare, då varje dåd efterföljs av ett brev med meningar ur hans nya bok dyker upp i lägenheten där han bor.
Till sin hjälp för att lösa gåtan med vem mördaren är har Neal en liten grupp människor, och ju längre filmen går blir den gruppen allt mindre.
Katt och råtta-leken börjar för att försöka få fram identiteten på mördaren innan Neal själv och hela hans bekantskapskrets ligger på obduktionsbordet.
I sann Giallo-anda ligger det en del hemligheter begravda också.
I rollen som Bullmer ser vi den oefterhärmlige John Saxon, alltid välkommet.
Den i Argento-filmer alltid lika bra Dario Nicolodi återfinns också i filmen, som

Argento har ju gjort en del Giallos genom åren, oftast med lyckat resultat, även om det ibland är lite si och så med sammanhållningen i manus.
Å andra sidan är det inget som stör jättemycket, då thrillers och deckarrullar ska ha oväntade vändningar.
I min bok är Argentos främsta Giallo Profondo Rosso (D. Argento 1975).
Men Tenebrae står sig starkt emot den, och bjuder, som vanligt, på nästan vackert filmvåld och bra kameraarbete.
Scenen där en kamera snurrar runt en fastighet är perfekt, och tog enligt uppgifter väldigt lång tid att göra.
Är en av sakerna jag gillar med Argento, att arbetet får ta den tid det tar.
Filmerna känns inte framstressade, utan det är genomarbetat för att tittaren ska få en bra filmupplevelse.
Argento bryr sig om hur det ser ut och hur slutresultatet blir.
Det är ju en bristvara i dagens filmklimat tyvärr då filmerna prånglas ut på löpande band med en uppföljare eller sju redan på gång.
"En räcker inte".. det gäller Piggelin-glass, inte film Hollywood!

Tenebrae är inte lika filmiskt komplett som exempelvis Suspiria (D. Argento 1977), som är ett mästerverk både vad gäller ljud, musik och utseende.
Luciano Tovoli som var kinematograf i Suspiria är det samma i Tenebrae, dock finns inte samma mardrömsspelrum i denna film.
Storymässigt är det en av Argentos filmer som håller ihop bäst.
Det är ganska rakt på sak utan några större fel eller brister, men med en twist såklart, som det ska vara.
En bra giallo helt enkelt med allt vad det innebär.
Det är mord, svarta handskar-mördare, drömsekvenser och ett evigt gissande innan eftertexterna börjar rulla.
För att återvända till våldet är det som brukligt i Argentos filmer en central punkt.
Det är grafiskt, närgånget och som jag nämnt innan, är det nästan vackert.
Det är blodigt, överdådigt utan att bli fånigt och som en extra skådespelare i stort sett.
En scen i Tenebrae som står ut är där en kvinna får sin ena arm avhuggen med yxa.
Den balanserar precis på gränsen till att kunna bli någon slags slapstick-scen, men håller sig på rätt sida av den gränsen och blir istället helt lysande.
"Less is more" säger ju det gamla ordstävet, men ibland är det helt tvärtom, som i denna scen.

Argento har på senare år inte direkt gjort någon framtida klassiker.
Därför återvänder jag titt som tätt till hans äldre filmer som jag vet att jag alltid kan lita på.
Min förhoppning är att han med sin nästa film, som jag antar kommer så småningom, kommer ramla in i ett gammalt bekant och hemkärt mönster.
En riktigt giftig Giallo signerad Dario Argento vore ju en utmärkt present för framtiden.
Önska kostar ingenting har jag fått lära mig.
Tills dess kan man som tur är se om de bra Giallo-filmerna som Argento har gjort hittills.
Tenebrae är definitivt en bra film, och förtjänar att finnas tillgänglig ordentligt numera istället för att vara en eftertraktad piratkopia.
Inget emot piratkopior, då det är forumet där jag först såg många av dessa filmer.
Men att kunna få tag i alla dessa titlar utan massa strul och överpriser är bekvämt trots att spänningen med jakten är borta.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar